Jag var inne i en spelbutik i Göteborg häromdagen som inte var knuten till en kedja (som tex Game eller GameStop). Den verkade alltså av allt att döma vara privatägd, och innehöll i princip endast begagnade varor.

Jag vaggade omkring en stund bland hyllorna och mina ögon fastnade tillslut på Resident Evil Revelations till 3DS. Jag har länge tänkt att jag skall införskaffa mig detta spel, men har aldrig känt något större sug och inte haft vidare bråttom. Varför det nu tog min uppmärksamhet var på grund av priset. 200:-. Lite väl lågt tänker jag, klickar fram prisjakt på telefonen och ser till min förvåning att det är billigare än på nätet. Givet köp!

Här kommer min fundering in, för när jag spanade priser såg jag att likadana spel ibland kunde ha olika pris, och i det flesta fall tog de överpris för samtliga spel.
Jag resonerar ju såhär, att om man höll  åtminstone en likvärdg nivå, säg 50-100 kr över snittet på sina priser så skulle jag mer än gärna handla mer spel i butik, för jag tycker det är roligare än näthandel.
Jag är killen som samlar på mig spel och inte för mitt liv skulle få för mig att köpa ett digitalt som annars går att få ett fysiskt ex utav, med vissa rariteter som undantag såklart. Kedjebutikerna kanske har en mall att gå efter och inte kan prissätta själva, det har jag ingen aning om, men denna ägaren borde enligt mitt tycke kunna det.

Beror detta då på att ägaren inte bryr sig?, eller inte kan?, eller inte vill?..

Jag tycker det är så synd, för i mina ögon framstår därmed dennes butik som oseriös. På något vis förväntar jag mig att en person som driver en verksamhet för en såpass smal publik som gamers skall ha samma engagemang som jag hade haft i samma situation.

Men jag inser sedan att det lika gärna kan vara en business. Att butiken är en butik och den skall dra in pengar, och bara råkar göra det på ett sätt jag inte förstår, dvs lite för dyra spel.

Me no like!