Avsnitt 17 – Snake och NSMB

Avsnitt 17 - Snake och NSMB

 

 

Hej Hej!
Å välkommen till ett långt avsnitt om det gamla mobilspelet Snake.
Men vi snackar naturligtvis om så mycket mer! Om New Super Mario Bros. som en eventuell bubblare på listan och så går vi igenom alla lyssnarönskningar och annat småttigt och gottigt!

Avsnittet finner ni Här, på iTunes eller genom vår RSS-feed

Till nästa avsnitt ska vi spela PSN-spelen Pixeljunk Monsters och Pixeljunk Shooters.
Spela gärna med oss!

På återseende!

Länkar & Musik

In this moment – Iron Army

 

10 reaktion på “Avsnitt 17 – Snake och NSMB

  1. Bloodlines får inte på något sätt förknippas med Oblivion. Det är en ”datorfiering” av ett klassiskt rollspel vid namn ”Vampire – The Masquerade”. Spelet släpptes dessvärre ofärdigt, något som märks i den sjukliga mängden buggar som alldeles för ofta skulle kunna klassas som game-breakers. Buggarna till trots, så visade spelet sådan potential, att det än idag hålls vid liv och patchas av entusiaster.

  2. Bloodlines får inte på något sätt förknippas med Oblivion. Det är en ”datorfiering” av ett klassiskt rollspel vid namn ”Vampire – The Masquerade”. Spelet släpptes dessvärre ofärdigt, något som märks i den sjukliga mängden buggar som alldeles för ofta skulle kunna klassas som game-breakers. Buggarna till trots, så visade spelet sådan potential, att det än idag hålls vid liv och patchas av entusiaster.

  3. Tja!
    3 timmar och 37 minuter play before you die färdiglyssnat. Som vanligt kändes avsnittet typ hälften så långt som det var och det är bra betyg!
    Jag vill börja med att försvara mig själv och pappa Alriksson angående telefonförsäljare. Nej nej nej nej! Jag kan säga nej!
    Jag brukar inte slänga på luren i örat på telefonförsäljare, bara om dom inte kan ta ett nej eller är otrevliga mot mig. Och självklart är det oftast inte själva försäljarens fel utan företaget hen ringer åt. Men jag tycker det är fult när dom ringer och säger att dom inte ska sälja något, utan ge mig något alldeles gratis. Tackar man ja så kommer ett paket på posten efter några dagar med en räkning på 50:- för frakten som telefonförsäljaren inte nämnde + att man automatiskt blivit prenumenant av denna sak (som ofta är nåt slags hälsokostpiller) + att det är väldigt svårt att säga upp eller skicka tillbaka paketen eftersom företaget oftast är beläget utomlands. Och detta ser jag i mitt jobb varje dag då förtvivlade människor kommer in på posten och inte vet hur dom ska få stopp på detta (oftast är det invandrare eller gamlingar som inte förstått vad de tackat ja till)
    Dessutom har en telefonförsäljare från Halebob lurat mig på 1000 spänn en gång och från safetykey har dom ringt 5 gånger och försökt sälja samma tjänst, trots att jag tackat nej, alla gånger.
    Så jag har ingen bra erfarenhet av dessa telefonförsäljare. Men självklart finns det bra telefonförsäljare också, de som hjälper en att sänka sina månadskostnader på telefoni, el eller något sånt är ju bra!
    Oj, det blev mycket onödigt snack här, det behöver ni inte läsa upp i avsnittet.

    Några tankar om spelen i förra avsnittet.
    Jag blir osäker när jag hör er prata om snake. Om det kanske var tvåan jag spelade. Jag har nämligen för mig att jag kunde se High score + att jag är helt säker på att man inte kunde fylla hela skärmen eftersom ormen slutade växa när man var några pixellängder ifrån full skärm. Men jag kunde inte gå igenom väggar och sånt så jag vet faktiskt inte.

    Angående New super Mario bros. Jag kanske var lite taskig mot Mario i min förra kommentar. Anledningen till att jag tycker det är så extremt lätt är kanske för att jag spelat de flesta mariospelen och känner till tänket, precis som i Zelda. Frågan är om de nyare Mario och Zelda spelen (som oftast gör mig besviken pga att det är för lätt) riktar sig till oss som spelat alla tidigare titlar eller till nya spelare som spelar t.ex Mario för första gången. Vad tror ni?

    Jag kanske slänger in ännu en kommentar när jag har spelat Pixeljunk. Roligt förresten att Anna ska vara gäst, Hej Anna!

    Hej då alla!

  4. Tja!
    3 timmar och 37 minuter play before you die färdiglyssnat. Som vanligt kändes avsnittet typ hälften så långt som det var och det är bra betyg!
    Jag vill börja med att försvara mig själv och pappa Alriksson angående telefonförsäljare. Nej nej nej nej! Jag kan säga nej!
    Jag brukar inte slänga på luren i örat på telefonförsäljare, bara om dom inte kan ta ett nej eller är otrevliga mot mig. Och självklart är det oftast inte själva försäljarens fel utan företaget hen ringer åt. Men jag tycker det är fult när dom ringer och säger att dom inte ska sälja något, utan ge mig något alldeles gratis. Tackar man ja så kommer ett paket på posten efter några dagar med en räkning på 50:- för frakten som telefonförsäljaren inte nämnde + att man automatiskt blivit prenumenant av denna sak (som ofta är nåt slags hälsokostpiller) + att det är väldigt svårt att säga upp eller skicka tillbaka paketen eftersom företaget oftast är beläget utomlands. Och detta ser jag i mitt jobb varje dag då förtvivlade människor kommer in på posten och inte vet hur dom ska få stopp på detta (oftast är det invandrare eller gamlingar som inte förstått vad de tackat ja till)
    Dessutom har en telefonförsäljare från Halebob lurat mig på 1000 spänn en gång och från safetykey har dom ringt 5 gånger och försökt sälja samma tjänst, trots att jag tackat nej, alla gånger.
    Så jag har ingen bra erfarenhet av dessa telefonförsäljare. Men självklart finns det bra telefonförsäljare också, de som hjälper en att sänka sina månadskostnader på telefoni, el eller något sånt är ju bra!
    Oj, det blev mycket onödigt snack här, det behöver ni inte läsa upp i avsnittet.

    Några tankar om spelen i förra avsnittet.
    Jag blir osäker när jag hör er prata om snake. Om det kanske var tvåan jag spelade. Jag har nämligen för mig att jag kunde se High score + att jag är helt säker på att man inte kunde fylla hela skärmen eftersom ormen slutade växa när man var några pixellängder ifrån full skärm. Men jag kunde inte gå igenom väggar och sånt så jag vet faktiskt inte.

    Angående New super Mario bros. Jag kanske var lite taskig mot Mario i min förra kommentar. Anledningen till att jag tycker det är så extremt lätt är kanske för att jag spelat de flesta mariospelen och känner till tänket, precis som i Zelda. Frågan är om de nyare Mario och Zelda spelen (som oftast gör mig besviken pga att det är för lätt) riktar sig till oss som spelat alla tidigare titlar eller till nya spelare som spelar t.ex Mario för första gången. Vad tror ni?

    Jag kanske slänger in ännu en kommentar när jag har spelat Pixeljunk. Roligt förresten att Anna ska vara gäst, Hej Anna!

    Hej då alla!

  5. Tja!
    3 timmar och 37 minuter play before you die färdiglyssnat. Som vanligt kändes avsnittet typ hälften så långt som det var och det är bra betyg!
    Jag vill börja med att försvara mig själv och pappa Alriksson angående telefonförsäljare. Nej nej nej nej! Jag kan säga nej!
    Jag brukar inte slänga på luren i örat på telefonförsäljare, bara om dom inte kan ta ett nej eller är otrevliga mot mig. Och självklart är det oftast inte själva försäljarens fel utan företaget hen ringer åt. Men jag tycker det är fult när dom ringer och säger att dom inte ska sälja något, utan ge mig något alldeles gratis. Tackar man ja så kommer ett paket på posten efter några dagar med en räkning på 50:- för frakten som telefonförsäljaren inte nämnde + att man automatiskt blivit prenumenant av denna sak (som ofta är nåt slags hälsokostpiller) + att det är väldigt svårt att säga upp eller skicka tillbaka paketen eftersom företaget oftast är beläget utomlands. Och detta ser jag i mitt jobb varje dag då förtvivlade människor kommer in på posten och inte vet hur dom ska få stopp på detta (oftast är det invandrare eller gamlingar som inte förstått vad de tackat ja till)
    Dessutom har en telefonförsäljare från Halebob lurat mig på 1000 spänn en gång och från safetykey har dom ringt 5 gånger och försökt sälja samma tjänst, trots att jag tackat nej, alla gånger.
    Så jag har ingen bra erfarenhet av dessa telefonförsäljare. Men självklart finns det bra telefonförsäljare också, de som hjälper en att sänka sina månadskostnader på telefoni, el eller något sånt är ju bra!
    Oj, det blev mycket onödigt snack här, det behöver ni inte läsa upp i avsnittet.

    Några tankar om spelen i förra avsnittet.
    Jag blir osäker när jag hör er prata om snake. Om det kanske var tvåan jag spelade. Jag har nämligen för mig att jag kunde se High score + att jag är helt säker på att man inte kunde fylla hela skärmen eftersom ormen slutade växa när man var några pixellängder ifrån full skärm. Men jag kunde inte gå igenom väggar och sånt så jag vet faktiskt inte.

    Angående New super Mario bros. Jag kanske var lite taskig mot Mario i min förra kommentar. Anledningen till att jag tycker det är så extremt lätt är kanske för att jag spelat de flesta mariospelen och känner till tänket, precis som i Zelda. Frågan är om de nyare Mario och Zelda spelen (som oftast gör mig besviken pga att det är för lätt) riktar sig till oss som spelat alla tidigare titlar eller till nya spelare som spelar t.ex Mario för första gången. Vad tror ni?

    Jag kanske slänger in ännu en kommentar när jag har spelat Pixeljunk. Roligt förresten att Anna ska vara gäst, Hej Anna!

    Hej då alla!

  6. Nämnde någon vampyrer? Då blir det textkalas!

    Peter, ordet du letade efter för att beskriva Bloodlines var antagligen ”atmosfär” eller ”stämning”. Alternativt ”trasigt”. Som Isak skriver så ska det inte blandas ihop med Oblivion (eller Fallout 3 heller, för den delen), av den enkla anledningen att Bloodlines inte har en stor värld som spelare fritt får springa omkring i. Rörelsefriheten är kraftigt begränsad till en mängd mindre områden som blir tillgängliga i takt med att huvudhistorien tuffar på. Däremot så har det en underbart mörk och vriden ton som genomsyrar allt från manus till karaktärer, till de olika delar av Los Angeles ano 2004 som spelaren får besöka. Måste spelas igenom minst två gånger med två olika klasser (klaner i det här fallet) för att uppleva variation i gameplay och dialoger. Minuspoäng för bitvis töntig grabbighet (male gaze! Överallt!) och att slutfasen av spelet stressades fram till en sörja av tråkiga stridsmoment. Annars så åtgärdar de många olika moddarna de flesta trasigheter som spelet drogs med vid release.
    Vet inte om Bloodlines skulle platsa på er lista, men personligen så anser undertecknad att det är världens bästa trasiga spel.

    Just det, riktigt trevligt avsnitt förresten.

    Dessutom är det alltid kul att se fram emot nya avsnitt med gäster, speciellt när det är celebert Svampriketbesök på menyn.

  7. Nämnde någon vampyrer? Då blir det textkalas!

    Peter, ordet du letade efter för att beskriva Bloodlines var antagligen ”atmosfär” eller ”stämning”. Alternativt ”trasigt”. Som Isak skriver så ska det inte blandas ihop med Oblivion (eller Fallout 3 heller, för den delen), av den enkla anledningen att Bloodlines inte har en stor värld som spelare fritt får springa omkring i. Rörelsefriheten är kraftigt begränsad till en mängd mindre områden som blir tillgängliga i takt med att huvudhistorien tuffar på. Däremot så har det en underbart mörk och vriden ton som genomsyrar allt från manus till karaktärer, till de olika delar av Los Angeles ano 2004 som spelaren får besöka. Måste spelas igenom minst två gånger med två olika klasser (klaner i det här fallet) för att uppleva variation i gameplay och dialoger. Minuspoäng för bitvis töntig grabbighet (male gaze! Överallt!) och att slutfasen av spelet stressades fram till en sörja av tråkiga stridsmoment. Annars så åtgärdar de många olika moddarna de flesta trasigheter som spelet drogs med vid release.
    Vet inte om Bloodlines skulle platsa på er lista, men personligen så anser undertecknad att det är världens bästa trasiga spel.

    Just det, riktigt trevligt avsnitt förresten.

    Dessutom är det alltid kul att se fram emot nya avsnitt med gäster, speciellt när det är celebert Svampriketbesök på menyn.

  8. Snake, min taktik för att bemästra ormen var enkel. Jag fyllde skärmen en hastighet åt gången tills jag maxat den på level 9. Simpelt men tillfredsställande. Det enda problemet var ju att min far gjorde samma sak och hann först till maxpoängen och självklart talar jag om Snake, det första, på 5110.

    Trevligt avsnitt även om mina önskningar verkar försvunnit i mängden så tyckte jag det var många bra och intressanta spel som önskades. Men att varken Baldur’s Gate (1 eller 2, Dark Alliance räknas inte) eller Fallout (1 eller 2, Tactics räknas inte) önskades av någon annan är lite tråkigt. Sen vill ju jag att ni spelar lite shooters, gärna på 16-bitars maskin, från Konami.

    Ahh Pixeljunk Monsters. Få spel som jag finner det så märkligt att folk uppskattar i så stor skala. Det visar bara på att jag inte finner gullig grafik det absolut viktigaste i ett spel, för let’s face it, det ENDA som Monsters har för att stå ut ur mängden är gulligare grafik än sina konkurrenter.

    Jag blev introducerad för Tower Defense genren i och med Warcraft III och alla dess Custom Games och har genom åren spelat hundratals, säkert och tusentals, troligtvis timmar av olika Tower Defense spel och även många av dem sämre Warcraft III TD:sen är bra mycket bättre än Pixeljunks Monsters. Monsters är för lätt, har för dålig balansering och variation på sina torn och har en extremt simpel och ointressant bandesign som inte erbjuder några större taktiska eller strategiska möjligheter alls. Variationen är näst intill obefintlig så den enda anledningen jag ser att folk gillar det är grafiken.

    Visst, det finns co-op som är trevligt att spela. Men co-op är ju alltid kul och i TD spelen i t.ex Warcraft III eller Starcraft II så kan det också spelas co-op. Man kan också hitta spel där man spelar mot varandra, i lag om fler än två osv. Nej för mig är Pixeljunk Monsters, likt Plant VS Zombies en fördumning och förenkling av en genre som är så mycket mer än gullig grafik. Jag vill ha ett Tower Defense med taktiskt och strategiskt djup där jag måste väga olika beslut mot varandra, det är för mig mycket mer intressant än att dansa tillsammans med en vän framför ett torn, vilket verkar vara den enda behållningen med Pixeljunk Monsters, en behållnig jag inte delar.

  9. Snake, min taktik för att bemästra ormen var enkel. Jag fyllde skärmen en hastighet åt gången tills jag maxat den på level 9. Simpelt men tillfredsställande. Det enda problemet var ju att min far gjorde samma sak och hann först till maxpoängen och självklart talar jag om Snake, det första, på 5110.

    Trevligt avsnitt även om mina önskningar verkar försvunnit i mängden så tyckte jag det var många bra och intressanta spel som önskades. Men att varken Baldur’s Gate (1 eller 2, Dark Alliance räknas inte) eller Fallout (1 eller 2, Tactics räknas inte) önskades av någon annan är lite tråkigt. Sen vill ju jag att ni spelar lite shooters, gärna på 16-bitars maskin, från Konami.

    Ahh Pixeljunk Monsters. Få spel som jag finner det så märkligt att folk uppskattar i så stor skala. Det visar bara på att jag inte finner gullig grafik det absolut viktigaste i ett spel, för let’s face it, det ENDA som Monsters har för att stå ut ur mängden är gulligare grafik än sina konkurrenter.

    Jag blev introducerad för Tower Defense genren i och med Warcraft III och alla dess Custom Games och har genom åren spelat hundratals, säkert och tusentals, troligtvis timmar av olika Tower Defense spel och även många av dem sämre Warcraft III TD:sen är bra mycket bättre än Pixeljunks Monsters. Monsters är för lätt, har för dålig balansering och variation på sina torn och har en extremt simpel och ointressant bandesign som inte erbjuder några större taktiska eller strategiska möjligheter alls. Variationen är näst intill obefintlig så den enda anledningen jag ser att folk gillar det är grafiken.

    Visst, det finns co-op som är trevligt att spela. Men co-op är ju alltid kul och i TD spelen i t.ex Warcraft III eller Starcraft II så kan det också spelas co-op. Man kan också hitta spel där man spelar mot varandra, i lag om fler än två osv. Nej för mig är Pixeljunk Monsters, likt Plant VS Zombies en fördumning och förenkling av en genre som är så mycket mer än gullig grafik. Jag vill ha ett Tower Defense med taktiskt och strategiskt djup där jag måste väga olika beslut mot varandra, det är för mig mycket mer intressant än att dansa tillsammans med en vän framför ett torn, vilket verkar vara den enda behållningen med Pixeljunk Monsters, en behållnig jag inte delar.

  10. Snake, min taktik för att bemästra ormen var enkel. Jag fyllde skärmen en hastighet åt gången tills jag maxat den på level 9. Simpelt men tillfredsställande. Det enda problemet var ju att min far gjorde samma sak och hann först till maxpoängen och självklart talar jag om Snake, det första, på 5110.

    Trevligt avsnitt även om mina önskningar verkar försvunnit i mängden så tyckte jag det var många bra och intressanta spel som önskades. Men att varken Baldur’s Gate (1 eller 2, Dark Alliance räknas inte) eller Fallout (1 eller 2, Tactics räknas inte) önskades av någon annan är lite tråkigt. Sen vill ju jag att ni spelar lite shooters, gärna på 16-bitars maskin, från Konami.

    Ahh Pixeljunk Monsters. Få spel som jag finner det så märkligt att folk uppskattar i så stor skala. Det visar bara på att jag inte finner gullig grafik det absolut viktigaste i ett spel, för let’s face it, det ENDA som Monsters har för att stå ut ur mängden är gulligare grafik än sina konkurrenter.

    Jag blev introducerad för Tower Defense genren i och med Warcraft III och alla dess Custom Games och har genom åren spelat hundratals, säkert och tusentals, troligtvis timmar av olika Tower Defense spel och även många av dem sämre Warcraft III TD:sen är bra mycket bättre än Pixeljunks Monsters. Monsters är för lätt, har för dålig balansering och variation på sina torn och har en extremt simpel och ointressant bandesign som inte erbjuder några större taktiska eller strategiska möjligheter alls. Variationen är näst intill obefintlig så den enda anledningen jag ser att folk gillar det är grafiken.

    Visst, det finns co-op som är trevligt att spela. Men co-op är ju alltid kul och i TD spelen i t.ex Warcraft III eller Starcraft II så kan det också spelas co-op. Man kan också hitta spel där man spelar mot varandra, i lag om fler än två osv. Nej för mig är Pixeljunk Monsters, likt Plant VS Zombies en fördumning och förenkling av en genre som är så mycket mer än gullig grafik. Jag vill ha ett Tower Defense med taktiskt och strategiskt djup där jag måste väga olika beslut mot varandra, det är för mig mycket mer intressant än att dansa tillsammans med en vän framför ett torn, vilket verkar vara den enda behållningen med Pixeljunk Monsters, en behållnig jag inte delar.

Lämna ett svar till johanolovandersson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *