Recension: Singularity

Singularity_cover Det var nu ett tag sedan jag klarade Singularity. Såklart har jag länge tänkt att jag skall skriva en recension om det också, men ingenting har kommit till mig. Jag har inte kunnat enas med mig själv om vad jag skall skriva om spelet.
På ett vis är det inget speciellt alls, det är en första persons skjutare som många du spelat innan. Men samtidigt har den något extra som tilltalat mig. En stämning och framför allt som jag nämnde i vår podcast Play Before You Die, en grunka som bidrar till ett väldigt roligt gameplay.
Man känner sig ibland jävligt bad-ass, vilket är en viktig komponent för egen del när jag spelar. Kan spelet ge mig den känslan har jag ofta roligt.

Det bästa man kan sälja in spelet som tror jag är: Tänk Bioshock. Din grunka är en variant av plasmider, du har skjutjärn utöver det och kombinationen skapar ett kul spel.

+ Du får det väldigt billigt.
+ ‘Grunkan’ är ett kul vapen/verktyg.
Inte för långt, en egenskap jag börjat uppskatta mer och mer.

Friheten i miljöerna är begränsad.
Varför pratar Ryssar engelska?
– Dåligt marknadsfört? Ingen verkar ju ha spelat det..

Betyg 7/10

En kort åsikt om Hell Yeah! Wrath of the Dead Rabbit

PAXHY-2
Ett av de bättre spelen jag fått genom PS+ är utan tvekan det udda och blodiga spelet Hell Yeah.
Ikläd dig rollen som kaninen Ash, även känd som prince of hell, som råkar bli fotograferad när han ligger i badkaret och leker med en anka. Bilderna sprids och skandalen är nära! Då gör Ash det enda rätta – han beger sig ut i helvetet för att mörda och lemlästa varenda en som sett de högst pinsamma bilderna. Helt logiskt eller hur?

Tillsammans med ditt ”fordon” (som består av en ring med taggar som du åker inuti) utforskar du de två dimensionella världarna likt valfritt metroidvania-spel. Det är färgglatt, det är bizarrt, det är galet och det är fruktansvärt kul! Bra manus, varierande bossar som alla avslutas med ett unikt minispel och blod och ben som flyger all världens väg, cartoony style.

Helt klart värt att kika närmare på, funkar särdeles bra som ett trevligt tidsfördriv mellan större och allvarligare spel.

 

Hell Yeah! finns utgivet på PC, PSN och XBL.

Retrospelsmässan 2013 – nu till helgen!

002

 

rsm_logo_thumb Peppen är enorm!

Om bara några få dagar går årets happening när det gäller retrospel av staplen i Göteborg.
Man åker inte bara dit för det massiva demorummet, alla tävlingar, all shopping eller unika samlingar och arkadmaskiner.
Nej många av oss åker även dit för gemenskapen, Retrospelsmässan blir som en samlingspunkt för spelbloggare, podpratare och allmänt trevliga nördar som man bara känner på digital väg. En chans att umgås med samma skrot och korn som vi alla spelentusiaster är gjorda av, och har en underbart trvlig och rolig dag på mässan.
Men trevligheterna tar inte slut där; på kvällen arrangeras En fest i 8-bitar på Chalmers kårhus, där chipmusiken kommer att flöda och få alla att skaka på rumpan. Bland andra så spelar artisten Nordloef, som bland annat gjort vår pods introlåt!

Så vad tusan väntar Ni på? Börja packa väskan så ses vi där!

 

Retrospelsmässan 2013
Datum: Lördagen den 11 maj kl. 10.00-18.00
Plats: Eriksbergshallen
Adress: Maskingatan 11, Göteborg
Inträde: 100 kronor för vuxna. Barn under 13 år gratis i sällskap av vuxen.

#getfitnerd – Vecka 5

Untitledqwdq

 

Såhär ser det ut. Lyckades få till en bra, sk. ‘önskebild’ ^^ Men den får vara kvar. Jag känner att jag är på god väg och blir mer och mer motiverad av dagar som idag eller igår (söndag) när jag vart så godissugen att jag kunde äta upp min hatt!

Har lärt mig från mina vänner/kollegor på mitt gamla gym att göra pannkakkor! Helt lyrisk så gott är de! Lite svåra att steka men när man fått in rätta tekniken går det relativt bra. Har således ätit det ett par gången i veckan som gått 🙂

Receptet finns en bit ned HÄR (Jag gillar inte Keso men Kvarg går också bra att använda)

Veckans träning:

5 x Promenader
1 x Bodypump
2 x MRL (Mage Rumpa Lår)
1 x CxWorx
1 x Personlig Tränare

Fick göra en övning med PT’n.

Cykla motionscykel lugnt 90 sek, maxa = cykla allt vad jag orkar 40 sek medan han anpassar motståndet, lugnt 90 sek. Upprepa 3 gånger totalt. Väl under 10 minuter träning…
Det var det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Jag mådde illa, riktigt illa, benen värkte, skakade, jag kunde inte sitta stilla… En känsla jag hört talas om, ‘träna tills man spyr’.
Jag vill aldrig vara med om den känslan igen. Det var fruktansvärt.

Har inte hunnit spela klart BioShock ännu, skall sätta mig en timma med det nu. Men jag skaffade ju Guild Wars 2 också som ni vet om ni läser bloggen 😛 Skall dock göra klart mina äventyr i Clumbia först, så jag kan lägga det bakom mig.

Tänk på att träna!, så du har lättare att armbåga dig fram i kön till din nästa, stora spelrelease!

Må väl!

 

Vi gästar podden Spelklassiker Musik!

 

spelklassiker-musik_design

Som Peter skrev i det stora Podcast-inlägget en gång, så är Spelklassiker Musik feat. Gaminggrannar en pod som vi båda uppskattar mycket. Radarparet hiro och gwellmyn spelar musik från diverse spel och snackar skit och har det allmänt mysigt helt enkelt.
Podcasten är även öppen för gäst-djs så vi bakom PxK kände att även vi ville vara med och gästa och spela några av våra favoritspår från spelupplevelser genom tiderna.

Avsnittet blev en härlig blandning av musik från olika åldrar och konsoler och det blev överlag ett jävligt bra avsnitt, om man får uttrycka sig så.

Så in och lyssna vetja!
Prenumerera på podden genom deras RSS, eller gå via  iTunes eller lyssna på avsnittet på Spelklassikers hemsida helt enkelt.

 

Tack för förtroendet, hiro och gwellmyn!

Ny stol, nytt spel.

IMG_5789Jag sitter mer än vad jag tror framför datorn. Det är mycket redigering av Podcast och allmänt surfande. Detta krävde en ny stol. Jag fick ett infall och åkte till Ikea Bäckebol i Göteborg och provsatt de flesta.
En sak jag kom fram till här var att jag INTE skall ha armstöd.
Jag håller på att jobba med tänk på ergonomi och har haft problem med fötterna och sån skit. En insikt jag fått är att jag lägger upp benet på det andra och hänger på sidan när jag sitter vid datorn.
Detta har resulterat i att min gamla stol vart konstant sned, så jag satt snett även om jag försökte sitta upprätt. Den nya stolen har även ett rakt ryggstöd för att förhindra att säcka ihop.
Känns bra!

Sen fick jag ett jävla korkat infall igår när jag satt hos min vän Isak och gjorde fan ingenting, och han visade mig Guild Wars 2…

Jag mindes nu hur jag tyckte World Of Warcraft var roligt och just att spela med andra. Kanske är det något jag saknat med att spela nästan bara singel-player spel de senaste året.
Så jag köpte skiten. 300 spänn för en digital kod från Spelbutiken och 18 GB nedladnding senare har jag provat i ett par timmar, och det verkar helt ok.

Kanske kan det fylla det allmänna tomrummet av att bo själv och hela tiden spela själv? Jag återkommer med intryck.

 

#getfitnerd – Vecka 4

IMG_5714wefw

Veckan som gått var lite av en vilovecka. Jag hade rätt (läs: jävligt) ont i kroppen ett par dagar efter BodyCombat passet på söndagen så jag bestämde att låta det bero.
Dessutom ville jag ge mina kvällar åt Bioshock Infinite så det passade rätt bra att inte springa på träning.

Förutom promenader och hemmaträningen blev det således bara två instruktörspass.

4 x Promenad (skyller på regnet)
2 x CxWorx

Som syns på alla bilder jag lagt upp än så länge så är det just nedre delen av magen som jag har problem med, precis som förra året. Randen som blir i navelhöjd runt kroppen, som ‘hänger över’ kalsongkanten. DEN-SKALL-BORT. Det är ett av mina mål.
Det bör också tilläggas att jag är väl medveten om att ingen har magrutor utan att spänna sig, vilket är vad jag gör på mina bilder. Jag försöker göra mig så fit som möjligt helt enkelt, för att verkligen se hur långt jag har kvar till mina mål 🙂

Har börjat lyssna på spelsoundtrack på jobbet. Otroligt skönt! Ett tips till er knegare där ute. Ett spel man älskar, då flyger tiden fram!

Nu skall jag fortsätta slakta min väg genom Columbia i Bioshock Infinite. Hoppas jag kan skriva att jag klarat det till nästa vecka!

Trevlig valborg på er. Skit i demonstrationerna och passa på att spela lite extra på er lediga onsdag!

Beat Em Up och jag är inte vänner.

beatemup-101-header

Jag har försökt ensam och i grupp.
Jag har försökt med retro, modernt och nyretro.
Jag har försökt spela casual samt försökt att sätta in mig rejält i stridsystemet.

Men utan resultat – jag förstår mig inte på Beat Em Up-spel eller Brawlers som det även kallas.
Jag har läst mängder av artiklar och texter som hyllar genren men jag personligen kan inte se tjusningen med att slåss mot mängder av generiska fiender med samma 4-5 moves, bana efter bana efter bana. Eller är det något jag missat, något slags djup eller spelglädje som ligger dolt bakom de svällande musklerna på mina fiender?
Genren inleddes på 80-talet med spel som Kung Fu Master  och Double Dragon  och förfinades genom Final Fight och Streets of Rage 2 , och min teori över hyllningen av dessa spel och dess genre handlar helt om nostalgiskimmer och att man spelade genren som barn och har haft att släppa ifrån sig den sedan dess. Men för någon som undertecknad som aldrig spelade särskilt mycket brawlers så är det helt annan sak.

Varför väljer jag att belysa denna spelgenre undrar kanske ni? Jo eftersom jag har spelat ett par spel som hyllar och försöker pigga upp denna trötta del av spelhistorien.
Först ut är Scott Pilgrim Vs. The World: The Game
Jag har tidigare skrivit om och hyllat filmen med samma namn och det känns logiskt att berättelsen om Scott Pilgrim och de onda ex-pojkvännerna ska bli en brawler när den omvandlas till spel. Och första intrycket är väldigt angenämt! Med skön pixelgrafik i grälla färger och söta detaljer samt ett soundtrack signerat favoriterna Anamanaguchi så har jag faktiskt rätt trevligt. I en kvart eller så. Det är då jag inser hur otroligt mycket random fiender jag kommer få möta på vägen till slutbossen – ett harvande utan variation eller finess som både jag och mina fingrar blev trött på nästan omgående.
Nej tack, se filmen ett par gånger istället och lyssna på det suveräna titelspåret istället, det gör dig gott.

Jag har även prövat på Double Dragon Neon och det är värt att belysa att där tidigare nämnda Scott Pilgrim-spelet roade mig initialt, så misslyckas Double Dragon från allra första början.  Långsamma karaktärer, konstig ful-snyggish grafik som inte känns bekväm och än mer generiska dussinfiender. Trögt slagsmålande och bystiga dominatrix-fiender gör mig så trött och vore det inte för den skrikiga (och tidsenliga) färgskalan som domineras av svart och rosa, så hade jag nog somnat.
Tråkigt så det tjuter om det, även i mysig soff-co-op.

Naturligtvis finns det undantag som bekräftar regeln och i mitt fall så uppskattar jag naturligtvis Turtles In Time,  men har även rätt varma minnen av ett SNES-spel kallat Legend. fast det är troligtvis nostalgin som talar (plus det faktum att jag inte hade många mer spel i min hylla på den tiden).

Men annars så har jag tagit mitt beslut; Jag och Beat Em Up är inte vänner och jag vill inte leka den leken mer.

#getfitnerd – Vecka 3

IMG_5609aaEfter tre veckor tycker jag att det går bra. Det känns bra och är inte speciellt tungt för skallen. Dagsformen spelar ju in mycket men vist ser det ut som att det händer grejor.
Träffade min PT och fick en extra hem-övning. En stretch till baksida lår som känns så jävligt att jag vill börja gråta. Men han sa att man får ge det 2 veckor innan det börjar visa resultat så de e bara å svälja smärtan.

Kosten har varit snarlik, inget intressant nytt att nämna.

5 x Promenader
2 x Bodypump
1 x CxWorx
1 x BodyBalance
1 x BodyCombat

Hade även min första ‘ätardag’ efter de första tre veckorna, den lördagen resulterade i:

-Gröt.
-Rostat bröd med ost & marmelad.
-Cheeseburgare och Milkshake från Max.
-En glass.
-Taccomiddag med bröd.
-Kladdkaka med glass.
-Dragéägg, Turkisk peppar och lite ostbågar.

Helt godkänt. Kändes inte som jag tog i för mycket, speciellt med tanke på promenad och CX samma dag.
Två veckor tills nästa gång, bara att kämpa på!

Tills dess kommer jag hålla mig sysselsatt med Bioshock Infinite!

Spela och träna = Må bättre!

 

Ett gäng intryck av Far Cry 3

Far-Cry-3-1

Märk väl titeln på detta inlägg. Detta är ingen recension eftersom jag inte spelat färdigt Far Cry 3 men likväl åker det in i hyllan för att inte spelas på länge (någonsin?). Betyder det då att spelet är dåligt? Nä, faktiskt inte det heller.

Far Cry 3 erbjuder massor av timmar gameplay om man är e så kallad komplettist som vill samla all lot, maxa trophys/achivements och utforska varje träd och buske på den gigantiska söderhavsö som spelet utspelar sig på. Ett sandlådespel i fps-utförande kan man sammanfatta spelet rätt bra; stor karta med mängder att göra och friheten att bara springa omkring i djungeln i flera timmar eller bara spela huvuduppdrag efter varandra, du väljer själv.
Storyn om hur ett par osympatiska vita, medelklassbrats lever livet i den tropiska värmen, blir kidnappad av en lokal knarkkartell och måste räddas av dig, protagonisten, är banal och ärligt talat väldigt ointressant. Jag bryr mig inte ett jota om karaktärernas vara eller inte vara utan får mest behållning av gameplay. Att jaga olika djur för att flå dem (rätt gory, speciellt om du är djurvän och inte vill flå hundar, grisar och leoparder) för att få större plånbok, inventory och dylikt är riktigt roligt. Fienden har mängder av små utposter som man kan ta över genom att besegra alla posterade där och får därigenom en ny punkt dit du kan ”snabb-åka”, spara ditt spel och handla nya vapen.

Far Cry 3 är roligt ur såndlåde-perspektivet (som jag för övrigt föredrar i första-person snarare än tredje-person) och det känns ungefär som att spela det första Just Cause fast fps. Anledningen varför jag inte spelar färdigt spelet nu beror nog mest på att jag har roligare spel som väntar och att jag inte riktigt är upplagd för detta massiva samlande och utforskande just nu.
Men för alla er som sugna på just det, så har ni en massa att hämta hos Far Cry 3, och då har jag inte ens nämnt att man kan jaga både människor med en awesome pilbåge!