#getfitnerd – Vecka 2

IMG_5553Så har då två veckor passerat med #getfitnerd.

Till vardaglig träning hör lite stretch, lätt magträning m.m som jag fått av min PT för att få bästa utgångsläge för resten av träningen, saker som jag själv vill jobba med. Detta skall göras en gång om dagen och innebär alltså inte något resultat för kroppen, bara förbättring av teknik tex.

Men sedan sist har jag då hunnit med:

5 x Promenader (dåligt, skall vara en om dagen)
1 x Bodypump.
2 x CxWorx.
1 x BodyBalance.

Kosten har varierat mellan bland annat grillad kyckling, kvargbröd med ost och skinka, sallad såklart, nötfärs, omelett med lite allt möjligt i och provade på ostgratinerad broccoli vilket var jättegott.
Som mellanmål brukar det bli proteinshake, en specifik proteinbar med högre proteinvärde än kolhydrat/100gram eller ägg o proteinbrödet.

Vägde mig idag, inte för att det är alls viktigt för mig men jag vägde 79.5 med shorts, skor och linne.

Om det så är med handkontroll eller hantel i näven, fortsätt svettas mina vänner!

 

#getfitnerd – Den nakna sanningen

Det florerar en hashtag på Twitter och Instagram vid namn #getfitnerd. Här brukar nördar lägga upp bilder på deras ansträngningar att bli vältränade. Det är iallafall så jag tolkar namnet, och man kan se bilder på mat, träningsskor, personer på gymet med mera.

Jag tänker ta detta på stort allvar iår, och från och med påskhelgen bli en vältränad nörd. Det kommer gå till på så sätt att en gång i veckan (måndagar) tar jag en bild på mig själv för att se om det skett någon utveckling. Jag kommer skriva lite lätt om vad jag tränat och vad jag ätit. Inget allt för djupt eller ingående. Men det är ett sätt för mig att dokumentera min framfart och motivera mig själv.
Eftersom hashtagen är #getfitnerd så har jag av min kompanjon fått tillåtelse att göra detta på vår blogg även om det inte kommer involvera så mycket annat gällande spel.

Mina metoder är enkla. Med hjälp av en kom-i-form diet utvecklad av den förnämlige kost samt träningsrådgivaren Sebastian Sävner skall jag äta en kost bestående av så mycket proteiner och så lite kolhydrater som möjligt. Jag äter var tredje timma, kompletterar kosten med vitaminer och proteinpulver, promenerar en gång om dagen och tränar det jag hinner med däremellan.
(Jag vill dock inte att någon skall efterlikna mina metoder, skulle experimentet visa sig ge positiva resultat, på eget bevåg. Jag skulle inte göra det utan mina tydliga instruktioner. Kontakta en PT/kostrådgivare för bästa resultat)

Untitled1111Detta är första bilden innan jag började.

Untitled§123Efter en vecka:

Jag var sjuk i princip hela tiden efter påsk och levde mycket på kycklingsallad, proteinrikt bröd med skinka och drack massa vatten. Denna bilden är dock tagen direkt efter ett Bodypump pass som jag hann med på måndagen innan jag fotade.

Så kommer det gå till. Vill ni är ni mer än välkomna med peppande kommentarer och motivation till att kämpa hårdare, ge mer och nå resultat. För det är precis vad det handlar om.

Tack, spela mycket och ta hand om er!

 

Recension: Ni No Kuni

Ni-No-Kuni-Logo

Det finns lite att säga om Ni No Kuni som inte redan är sagt. Jag vill inte vara del av det och kommer hålla mig väldigt kort om spelets features. Jag vill att alla som har något till övers för japanska rollspel skall uppleva detta så spoilerfritt som möjligt.

Jag älskar Final Fantasy. Och även om jag tyckte väldigt mycket om den allmänt hatade trettonde spelet i serien så kan man ändå se det som att Ni No Kuni är det Final Fantasy som vi alla har väntat på.
Lägg därtill en spelmekanik likt Pokémon med att fånga och tämja och levla djur för att använda i striderna så är receptet perfekt. Helt perfekt, hör ni det!?

take_heart__ni_no_kuni__by_adamhunterpeck-d5vyj48Det enda negativa för min egen del som jag vill utveckla är det faktum att pojken Oliver som är spelets hjälte ibland kan betraktas som jävligt korkad. Spelet har vissa kärnmekaniker som knyter in till storyn och återkommer från start till slut, och när man gjort dem två gånger så förstår man precis vad det är som gäller.
Det här förstår inte stackars Oliver däremot. Vår kompanjon Drippy deklarerar att vi har ett typiskt exempel av ditten och datten och att Oliver bör göra något åt det, men när Oliver för tionde gången måste låta få situationen förklarad för sig, något som vi spelare som sagt greppat för längesedan känns det bara som väldigt onödiga dialogutbyten. Något som spelet för övrigt inte lider från avsaknad av ändå, vilket gör det än mer onödigt.
I detta sammanhanget kunde man då önskat istället att all dialog var röstsatt, för att slippa läsa så otroligt mycket text. Men Ni No Kuni är som sagt ett klassiskt jrpg, och att läsa textdialog tillhör precis det, så jag vill egentligen inte klaga.

NiNoKuni_GoldenGroveBehöver jag skriva något om det grafiska? Ne jag tänkte väl det. Traditionella filmsekvenser (dock sparsamt använda) från Studio Ghibli blandas med Cel Shading som gör det bästa jobbet möjligt för att se ut som en av filmerna utan att faktiskt vara tecknat. Otroligt vackert från intro till eftertexter.

Storyn i spelet hänger ihop genom hela upplevelsen, och hur det knyter till presentationen av spelets sidouppdrag känns helt ok, även om mycket kan utgöras av klassiska sk.Fetch Quests, dvs gå och hämta dessa, samla det här genom att besegra ett antal monster etc. så tycker jag om att göra dem då belöningarna känns vettiga.

När eftertexterna rullade klockade jag in på 55 timmar och kände mig otroligt nöjd och klar med Ni No Kuni. Därmed inte sagt att spelet är 100% avklarat. Men det är upp till var och en att upptäcka.
Vad som däremot kändes som 100% är spelet självt. Allting är otroligt genomtänkt, polerat och finslipat. Jag har inte stött på några grafiska buggar, irritationsmoment eller tillkortakommanden under mina 55 timmar som fick mig att slå handflatan i pannan och kritisera utvecklarna för hafsverk. På det viset är Level 5 och Studio Ghibli en förebild för merparten av spelmakare i min bok.Purrloiner

+ Tajmat och klart in i minsta detalj!
Musiken är magisk!
Äntligen Pokémon på tvn! Take that Nintendo!
(+ Laddningstider säger du? -Fuck that säger Level 5!)

Man kan önska mer talad dialog i ett modernt AAA-spel.
– Oliver, så dum är du inte. Skärp dig.
– Du kommer önska att du köpte Wizard’s Edition 😉

Det finns små saker att anmärka på i spelet om man verkligen måste som bara baserar sig på personlig tycke och smak vilket gör att Ni No Kuni inte får full pott av mig. Men jävlar så nära det är!

Betyg: 9/10

Jävla gnällapor!

Scrooge

Såhär känner jag mig ibland och jag skall berätta varför

ps3updateJag fattar inte vad grejen är?

Det är ett evigt jävla gnällande på bland annat men främst Playstation 3 och dess uppdateringar. Detta gnäll kommer ofta på sociala medier från många personer. De jag ser upp till, personer jag tycker är mina vänner, främlingar och ja, lite var stans ifrån. Så ni kan ta åt er lika mycket allihopa.

Vad är problemet och varför så förbannat negativa till saker som är bra!?

UppdateringSåhär säger Wiktionary om ordet ’uppdatera’

Nu vet jag vad ni tänker:
-Wiki är skrivet av vem som helst det kan man inte lita på, bla, bla, bla!

Då tar vi en titt på vad Svenska Akademiens Ordlista har att säga om saken.
Uppdatera 2
Nämen?!… kan det vara möjligt.. att en uppdatering faktiskt innebär att man förbättrar något och att det inte finns någon som helst anledning att vara en negativ idiot och gnälla över det?

Jag mår inte speciellt bra speciellt ofta, det är ingen hemlighet. Men jag finner mig ändå väldigt ofta vara en person som försöker se positiva saker i min vardag och uppträda positivt. Det är dock en ständig kamp, inte minst när min hjärna säger till mig att tänka negativt. Så varför, varför, varför gnälla på att man uppdaterar programvara ofta när det BARA ÄR POSITIVT!

SKÄRP TILL ER!

Recension: (Nya) Syndicate

syndicate

Nej jag vet, det här är inte det man får, men som alla kanske ville ha.

Min erfarenhet med gamla hederliga Syndicate är otroligt bra. Ett kärt barndomsminne, som förmodligen ändå hade blivit förstört om någon försökt sig på en re-make.

Nej vad man istället får är ett FPS. Och inte helt nerskitet är det heller.

syndicate nya

Storyn är (som jag brukar återkomma till i många av min recensioner) inget speciellt intressant. Vad man behöver veta är att du spelar som en agent, anställd av ett företag, för att utföra deras dirty work. Resten får den som spelar reda på.

Man har ett chip i huvudet som tillåter en mekanism som kallas ’Breach’, där man hackar andra personers chip och bland annat kan få dem att begå självmord eller strida åt dig för en kort stund. Detta, plus att skjuta är vad man gör, eftersom det är ett FPS.
Här är grejen med Syndicate. Låter det tillräckligt intressant är det bara att plocka upp och köra.

MEN.. jag som har en relation till det gamla spelet är lite kluven till huruvida jag skall rekommendera detta till andra med samma erfarenhet.
Jag spelar nämligen hela hela hela tiden med hoppet om att hitta tecken på att utvecklarna vet vad de jobbar efter och slänger in påminnelser om just det gamla originalet.

Det händer också att jag finner vad jag söker, nämligen fem gånger, och jag tänker spoila dessa som refererar till gamla Syndicate nu:

1. I en bossfight spelas en Skrillex remix av introlåten.

2. På en (möjligen flera) skärmar i spelet står text skriven med samma typsnitt.

3. Det finns planscher på bilen man kör.

4. Man får slåss mot en agent med munskydd och vita ögon.

5. Man får sätta sig i maskinen som ’tillverkar’ agenter i introt.

Dessa tillfällen ger mig en fin magkänsla, och att jag säkert har missat flera andra gör mig lite putt 🙂

syndicate machine

Trots det, vad som slår mig gång på gång när jag spelar är att min agent inte är cool, som hen var förr. Känslan i spelet är gjord så att vara vad jag tolkar som verklighetstrogen, men det funkar inte för mig. Jag dör ofta, kan inte sprinta fort och mina krafter blir snabbt standard.

För mig lider spelet av outnyttjad potential, med tanke på hur mycket de hade att låna av.

Jag kommer ge mitt betyg baserat på två saker, som egentligen tyvärr är omöjliga att kombinera. Det ena att man inte spelat originalet och inte har något att förvänta sig. Det andra att jag som ändå spelat originalet kan hitta saker att uppskatta trots att det inte är ett mästerverk.

+ Upplevelsen är kort, bra för både gamla och nya enligt mig.
Man får en del fanservice.
Bossfighterna är svåra, tills man hittar tålamodet.

– Kunde lånat så mycket mer.
– ’Skådespeleriet’ i mellansekvenser
Rum-till-rum action

För allt vad man kunde önska av Syndicate så har Starbreeze gjort ett fullt njutbart spel, för gamla som nya, men som ändå måste erkännas blir räddat av dess längd. Mer hade varit för mycket.

Betyg: 5/10

IMG_4841

Recension: Resident Evil Revelations

Resident_Evil_Revalations_Game_HD_Wallpaper-Vvallpaper.Net

I Resident Evil Revelations 3DS spelar man främst som Jill Valentine tillsammans med hennes partner Parker Luciani (förverkligad med en Spansk-Engelsk horribel röst) ombord på ett övergivet fartyg, ’The Queen Zenobia’.
Jag vet inte varför vi är där, annat än att en terroristorganisation som kallas Veltro tycks ha förstört staden Terragrigia (som jag inte bryr mig ett dugg om, då jag inte har en relation till någon av dem) och hotar med att släppa ut ’T-Abyss viruset’ i jordens hav och orsaka total förödelse då viruset omedelbart muterar levande varelser.

Andra namn som nämns är BSAA som verkar vara organisationen som Jill och Parker jobbar för, och FBC, ett typ FBI med till synes något tvivelaktiga motiv.
Det här är saker jag fullständigt skiter i. Det känns för mig som att man bör kunna sin Resident Evil historia för att hänga med, och är fallet ej så gör spelet ett otroligt dåligt jobb med att försöka engagera mig.

Nej mina vänner. Resident Evil Revelations spelar du för att det är ett Resident Evil-igt spel. Det är läskigt och faktiskt rätt roligt!

residentev1

Man spelar i tredje persons perspektiv, byter automatiskt till första person när man siktar och skjuter, och trots att spelet marknadsfördes tillsammans med tillsatsen Circle Pad Pro så tycker jag att det funkar fint utan. Det är snarare så att eftersom man inte kan kolla runt och springa samtidigt ger det automatiskt en klaustrofobisk känsla som passar spelet perfekt. Det är så jag minns känslan från det lilla jag spelat av tidigare generationers Resident Evil.

Det infinner sig som sagt en relativt läskig stämning stundtals, och varför skaparna skall försöka förstöra det med sk. ’lustiga’ karaktärer i spelet är helt oförståeligt.
Pussel är ju ett återkommande element i RE spelen, så även i detta, och de är precis lagom svåra. De finns där för att de alltid varit så, men det är inget man sliter håret över. Det är ingen nämnvärd backtracking, vilket jag är väldigt glad över.
Behöver man sedan lägga ifrån sig spelet under en längre period börjar varje kapitel med en resumé av vad som hänt sedan sist.

Resident byxaEtt par negativa saker är variationen av monster, som är sådär. Och att de är kritvita i en dunkel miljö. Hade de varit mörka hade man hoppat ur brallorna när de dyker upp runt hörnet istället för att stå och lysa som en sol. Konstigt designval, Capcom.
En annan sak jag måste nämna är karaktärsdesignen. Såklart har kvinnorna tajta dräkter och stora bröst, men varför har hon ett bart ben? Tanken är säkert att visa hud är sexigt, men ett ben? BARA konstigt designval, Capcom.

Jag hade roligt med Resident Evil Revelations. Det tog mig ungefär 9 timmar att spela igenom de 12 kapitel som erbjuds, och vill man fortsätta finns ett andra varv och en typ av ’survival mode’ som man kan spela med vänner lokalt och online.
För 200:- var det värt att få uppleva en del i serien som fokuserade lite mer på stämning till skillnad från allt man hör om konsolversionerna nu för tiden.

PS. Ja, 3D’n fungerar men som i de flesta spel blir det svårt att hålla konsolen i rätt läge så man tappar effekten och drar ned den av bekvämlighetsskäl. DS.

+ Grafiken
+ Stämningen
+ Styrningen utan Circle Pad Pro

Story
Samma monster
 Humor som inte funkar

Betyg: 6/10

Funny business är inte funny business.

Jag var inne i en spelbutik i Göteborg häromdagen som inte var knuten till en kedja (som tex Game eller GameStop). Den verkade alltså av allt att döma vara privatägd, och innehöll i princip endast begagnade varor.

Jag vaggade omkring en stund bland hyllorna och mina ögon fastnade tillslut på Resident Evil Revelations till 3DS. Jag har länge tänkt att jag skall införskaffa mig detta spel, men har aldrig känt något större sug och inte haft vidare bråttom. Varför det nu tog min uppmärksamhet var på grund av priset. 200:-. Lite väl lågt tänker jag, klickar fram prisjakt på telefonen och ser till min förvåning att det är billigare än på nätet. Givet köp!

KrösusHär kommer min fundering in, för när jag spanade priser såg jag att likadana spel ibland kunde ha olika pris, och i det flesta fall tog de överpris för samtliga spel.
Jag resonerar ju såhär, att om man höll  åtminstone en likvärdg nivå, säg 50-100 kr över snittet på sina priser så skulle jag mer än gärna handla mer spel i butik, för jag tycker det är roligare än näthandel.
Jag är killen som samlar på mig spel och inte för mitt liv skulle få för mig att köpa ett digitalt som annars går att få ett fysiskt ex utav, med vissa rariteter som undantag såklart. Kedjebutikerna kanske har en mall att gå efter och inte kan prissätta själva, det har jag ingen aning om, men denna ägaren borde enligt mitt tycke kunna det.

Beror detta då på att ägaren inte bryr sig?, eller inte kan?, eller inte vill?..

Jag tycker det är så synd, för i mina ögon framstår därmed dennes butik som oseriös. På något vis förväntar jag mig att en person som driver en verksamhet för en såpass smal publik som gamers skall ha samma engagemang som jag hade haft i samma situation.

Men jag inser sedan att det lika gärna kan vara en business. Att butiken är en butik och den skall dra in pengar, och bara råkar göra det på ett sätt jag inte förstår, dvs lite för dyra spel.

Me no like!

Mina julklappar blev till antalet fyra, varav två ganska dyra.

Man vet aldrig med tomten. Han är en lurig jävel. Så det är lika bra att köpa julklapparna till sig själv.

MusBlobEffect

En magisk mus: Apple har mig som lindad kring sitt lillfinger, så det är en självklarhet att jag tar och köper mig deras magiska mus.
Med facit i hand är den otroligt snygg, men väldigt oergonomisk. Jag vill ha en mus som passar bra i handen, det gör inte denna. Men den kan nog fler magiska trick än Tobbe Trollkarl. 549:-

En pojke och hans blob: En gammal NES klassiker som fått sitt utförande på Wii. Jag har aldrig spelat det, jag vet inget direkt om det. Men första gången jag såg det viste jag att jag skall äga det! (även innan jag fann att det är med i PB4UD’s bibel)
Tyvärr är det ett spel som är relativt svårt att få tag på, vilket innebar att när det var fem minuter kvar på Tradera och priset ligger fortfarande på 78:- vet jag att snart kommer det hända grejor. Mycket riktigt så fick jag slåss mot en annan köpare, men ju mer hen trissade priset ju mer besluten blev jag att hen jäveln skall inte få mitt spel!, vilket slutade med 434:- inkl. frakt. Oavsett hur spelet är känns det av samlarvärde helt ok!

Mass Effect 3 Collector’s Edition: Jag har sedan mitt köp av Dark Souls och Final Fantasy XIII-2 Limited Editions fått blodad tand när det gäller dessa lite mer matiga boxar av spel. Jag kollar sällan dess extramaterial, men också här är det samlaren i mig som får en kick.
Och när CDON säljer detta exemplar av ett spel jag ändå en dag måste spel för 249:-, så är köpet givet!

Så vad är den fjärde saken då undrar ni?

Mac-OS-X-Mountain-Lion

OS X Mountain Lion: OS fucking X Bergslejon måste kosta en förmögenhet tänker jag, eftersom de fysiska produkterna från Apple är fett jävla dyra, om än så underbart bra. Det visade sig vara precis tvärtom: 149:- (!!)
Att få iMessage på datorn och slippa plocka upp telefonen när man sitter och jobbar är så jävla GÖTT!
(Ännu en anledning till att alla borde skaffa iPhone.. NU!)