Bra Uppfostran? – Episod 2: Allt är spel

Mina barn har, trots sin ringa ålder, redan varit med om flera storslagna äventyr i pixlarna och polygonernas land.
Dom har bevittnat Links många äventyr tillsammans med deras mor, medan jag har besegrat den elaka häxan Gruntilda i Banjo-Kazooie. Allt till mina barns stora förtjusning. Men inte nog med att de uppskattar de magiska världarna som målas upp framför dem, de har blivit enormt influerade av dem – på ett bra sätt!
Så fort vi ska åka någonstans med bilen så är det inte Smurfhits nr. 195 eller Jag är en gummibjörn som gäller i bilstereon, istället är det soundtracket till The Legend Of Zelda som alltid ska spelas ( min dotter Nemi sjunger med i melodierna).
Min fyra år gamla son leker ofta fantasilekar, när han är Link och möter Ondskan eller så kommer Bowser in i bilden på något sätt och skrämmer alla med sitt eldsprutande.

Detta gör mig naturligtvis otroligt stolt och filosoferar ofta över hur framtiden kommer se ut för mina aspirerande Power Players till barn. Kommer de följa medias stereotypiska bild och bli inåtvända, ensamma människor som stänger in sig från omvärlden? Eller kommer de bli underbara människor med ett brinnande intresse för ett allt mer utvecklat spelmedium?

Deras föräldrar hoppas hårt på det sistnämnda.

Bra Uppfostran? – Episod 2: Allt är spel

Mina barn har, trots sin ringa ålder, redan varit med om flera storslagna äventyr i pixlarna och polygonernas land.
Dom har bevittnat Links många äventyr tillsammans med deras mor, medan jag har besegrat den elaka häxan Gruntilda i Banjo-Kazooie. Allt till mina barns stora förtjusning. Men inte nog med att de uppskattar de magiska världarna som målas upp framför dem, de har blivit enormt influerade av dem – på ett bra sätt!
Så fort vi ska åka någonstans med bilen så är det inte Smurfhits nr. 195 eller Jag är en gummibjörn som gäller i bilstereon, istället är det soundtracket till The Legend Of Zelda som alltid ska spelas ( min dotter Nemi sjunger med i melodierna).
Min fyra år gamla son leker ofta fantasilekar, när han är Link och möter Ondskan eller så kommer Bowser in i bilden på något sätt och skrämmer alla med sitt eldsprutande.

Detta gör mig naturligtvis otroligt stolt och filosoferar ofta över hur framtiden kommer se ut för mina aspirerande Power Players till barn. Kommer de följa medias stereotypiska bild och bli inåtvända, ensamma människor som stänger in sig från omvärlden? Eller kommer de bli underbara människor med ett brinnande intresse för ett allt mer utvecklat spelmedium?

Deras föräldrar hoppas hårt på det sistnämnda.

Bra Uppfostran? – Episod 2: Allt är spel

Mina barn har, trots sin ringa ålder, redan varit med om flera storslagna äventyr i pixlarna och polygonernas land.
Dom har bevittnat Links många äventyr tillsammans med deras mor, medan jag har besegrat den elaka häxan Gruntilda i Banjo-Kazooie. Allt till mina barns stora förtjusning. Men inte nog med att de uppskattar de magiska världarna som målas upp framför dem, de har blivit enormt influerade av dem – på ett bra sätt!
Så fort vi ska åka någonstans med bilen så är det inte Smurfhits nr. 195 eller Jag är en gummibjörn som gäller i bilstereon, istället är det soundtracket till The Legend Of Zelda som alltid ska spelas ( min dotter Nemi sjunger med i melodierna).
Min fyra år gamla son leker ofta fantasilekar, när han är Link och möter Ondskan eller så kommer Bowser in i bilden på något sätt och skrämmer alla med sitt eldsprutande.

Detta gör mig naturligtvis otroligt stolt och filosoferar ofta över hur framtiden kommer se ut för mina aspirerande Power Players till barn. Kommer de följa medias stereotypiska bild och bli inåtvända, ensamma människor som stänger in sig från omvärlden? Eller kommer de bli underbara människor med ett brinnande intresse för ett allt mer utvecklat spelmedium?

Deras föräldrar hoppas hårt på det sistnämnda.

En vecka full av besvikelser.

Detta har inte vart den bästa veckan jag varit med, milt sagt.
Dels har hela min familj haft kräksjukan (inklusive mig) och jag är satans trött på uppkastningar av olika slag just nu.
Men även på spelfronten har det varit fullt av tråkigheter.

När man är hemma sjuk/vabbar/diarrear så är det ju bra tillfälle att spela ikapp lite. Och visst, jag klarade Mass Effect 2 denna veckan och det var ju trevligt (mer om det längre fram när min medskribent har klarat det).

Men.
Nästa spel på listan att ta tag i var Grand Theft Auto 4 och som jag skrev i mitt senaste inlägg så gjorde det ingen lycklig.
Fortsatte sedan med Saints Row, som visst var underhållande i 2-3 timmar innan tristessen kom travande. Att jag fuckade up min sparfil hjälpte ju inte direkt och inte en chans att jag spelar om de första timmarna. Så ajöken till The Row och sin lila klädesdräkt!

Ungefär här inträffade ett sällat sett scenario i Bobs spelhylla; jag hade inget spel väntandes på mig i hyllan!
Istället för att städa huset, bygga Ikea-möbler, tvätta eller något annat vettigt man borde gjort, så införskaffade jag mig spelet Banjo-Tooie, genom Xbox Live för 1200 MS-points.
Tooie är uppföljaren till det suveräna Banjo-Kazooie, ett spel som jag spelade tillsammans med mina barn förra året och som var en charmig 3D-plattformare, klart inspirerad av Super Mario 64 men som ändå står på egna ben i och med sin härliga reflexiva humor.
Så förväntningarna på uppföljaren Tooie var mycket höga, men jag blev fort besviken. Banuppläggen är röriga och svåra att få grepp om, ett dussin olika saker att samla på som ska ges till olika karaktärer på vitt olika platser och blablabla. Alldeles för svårt och rörigt plus att jag hittar fan inte ens till tvåans värld!
Besviken.

Men men.
Snart är det en ny vecka!
Peter kommer tillbaka från semestern i Marocko, jag ska låna Dead Space av min vän Dennis + att jag har bytt till mig Bulletstorm från en snubbe på Loading.

Nästa vecka kan bara bli awesome!