Gamlingens guide till spelglädje

Ja det är precis vad det ser ut som. Jag har tröttnat på Ocarina of Time’s svårtillgänglighet och beställt hem en guide.
Eller det kanske inte är svårtillgängligt egentligen, jag vet ju en handfull polare som klarade spelet utan guide när det begav sig på N64 tex. Kanske skulle även jag, men inte som mitt liv ser ut idag.

Exemplet som fick mig att bestämma mig är simpelt. Navi säger:
-”Gå till Death Mountain, de händer grejor där”.
Jag traskar dit och de händer inte ett jävla skit! Uppenbarligen skall jag leta och leta och leta tills jag hittar något som triggar igång en händelse. Men jag har inte tid med massa hjärndött omkringspringande!

Jag erkänner att jag kanske är också lite färgad av dagens spel med deras handhållning och hintsystem, men de finns där utav en anledning. Många är nog som jag och har ett tjugotal spel i skämshögen som väntar på sin tur. Zelda: OoT är inte anpassat för en arbetande, tränande, socialt aktiv vuxen. Det är anpassat för ett barn med hur mycket fritid som helst.

Jag tror att Bobs kära sambo Linamos skulle ha en annan åsikt än ovan, men detta är min.
Väl medveten om att jag har en fantastisk resa i spelet kan jag inte njuta av den som det ser ut nu och måste därmed ’fuska’ för att få uppleva dess storhet.
Men o andra sidan, vem sa att guide är fusk? I slutändan handlar det om min upplevelse, och nu kommer den istället för en svordomskavalkad med ragequit, bli awsome! 😀