En kärleksförklaring till DrömElvan

20120717-205118.jpg

Som så många andra spelnördar, så är jag totalt ointresserad av sport. Tränar gärna innebandy eller spelar några rundor golf per sommar, men att se på sport på tv eller vara totalt hängiven åt ett lag eller en sportstjärna, det är något jag aldrig kommer förstå.

Men.

Jag säger som Adolphsson och Falk
” …men jag har en last som håller mig fast i ett järngrepp..” Varannan sommar, fyller jag på med mina egna ord.
Varannan sommar förvandlas jag nämligen till ett hängiven fotbollsfan, i och med tävlingen DrömElvan.

I korta drag så går tävlingen ut på att man ska välja 11 spelare från de kvalificerade lagens uppställning. Spelarna får olika poäng vid exempelvis Mål, Hållen Nolla och Asssist, samt minuspoäng för förlorad match och varningar. Du får göra ett visst antal byte inför varje omgång och syftet är alltså att få mest poäng av alla.
Tävlingen arrangeras i samarbete med tidningen Aftonbladet och i årets EM-upplaga var cirka 45 000 lag anmälda.

Anledningen till att jag ens började tävla i detta, var för att mina sportintresserade vänner ville att jag skulle engagera mig i fotbollsvärlden som låg dem varmt om hjärtat. Sagt å gjort, första tävlingen vi var med i var EM 2002. Från ha varit ett fåtal vänner som tävlade mot varandra i en intern liga, så har vår kompistävling vuxit sig allt större på 10 år, och inkluderar 12 tävlande, en prispotr på 1200kr samt ett bestraffande pris till den som blir sist.

Mot min egna logik om sportfånar, så går jag helt upp i tävlingen och läser på om spelare och taktiker, målstatistik och nyheter, och jag har till och med byggt en buckla som vinnaren får ha stående i sitt hem:

Nu är EM över för denna gång, vinnaren blev Daniel Lövgren (Grattis då!), och längtan till VM 2014 har redan börjat.

Men tills dess skiter jag fullständigt i allt som har med sport att göra.
Jag är väl inget fån heller.