Gästbloggat hos Svampriket- ”Spelet”

Har för tredje gången fått den stora äran att gästblogga på Sveriges mest mångsidiga och bästa spelblogg, nämligen Svampriket.

Ni kan antingen läsa den på plats, eller om ni är lata så scrollar ni neråt så finner ni den där också.
Mycket nöje.

 

”Spelet”
Av Mattias Sörbom

Äntligen!

Till slut har det kommit, ”Spelet”.

Jag förbokade det för ett antal månader sedan och efter en del krångel vid releasen nu i helgen så har jag det äntligen i min ägo, som jag har längtat!

Jag äger sedan tidigare två andra delar i serien, men det bästa är att varje del är en helt unik upplevelse även dom delar många gemensamma attribut.

”Spelet” belönar dig rikligt ju mer tid och engagemang du lägger ner på det

Det är rätt svårstartat till en början, men efter ha lärt sig grunderna så flyter det på bra och ju längre in i ”spelet” du kommer, ju lättare blir det. ”Spelet” belönar dig rikligt ju mer tid och engagemang du lägger ner på det, samtidigt som du i vissa situationer inte vet om du ska skratta eller gråta.

Livslängden är oerhört lång, man skulle kunna säga att det aldrig riktigt tar slut – ständiga uppdateringar och DLC av varierande kostnad hjälper till att hålla intresset uppe.

Allra bäst är det om man spelar det i co-op, även om det funkar i Single Player-läget men då är det så mycket svårare, så svårt att det inte är säkert att man klarar av det. Co-op är verkligen att föredra!

Många gamers är lite rädda för att skaffa detta ”spel”, mest för att det kräver en hel del av en samt att tar tid från övriga spel och intressen och till och med förändrar ens levnadsvanor.

Detta är förvisso sant, men med rätt planering och prioriteringar så hinner man faktiskt med både det ena och det andra.

Jag kan varmt rekommendera ”Spelet” till eder alla; krävande men ack så givande. Du kommer inte att ångra dig.


Vad spelet heter?

Sigge, och han föddes den 14 september 2012.

Dark Souls gör min själ mörk!

Vad är sk. Spelglädje?

Skall spel vara roliga? Är det dess primära funktion, att underhålla genom glädje? Kanske måste det inte vara roliga som att man skrattar medan man spelar, men jag har ändå någon ryggmärgsinställning om att ‘Spel skall vara roligt’. Visst kan det som bekant inte alltid låta som att man har roligt när man tillexempel spelar Mario Kart 64 med vännerna och slagorden haglar ned över soffan, men innerst inne vet ändå alla inblandade att man älskar varandra..

..Men Dark Souls… Jag HATAR Dark Souls.

När jag sätter mig ned för att spela första gången vet jag inte riktigt vad jag skall förvänta mig.
Ok spelet kommer vara svårt, jävligt svårt, och jag kommer dö. Det är en del av spelet, det måste jag acceptera. Men förutom det vet jag ingenting.
Jag skapar min kvinnliga magiker, för det är alltid det primära valen om man får välja, att spela som kvinna och så långt ifrån en klassisk ‘Barbarian’ man kan komma. Vet inte varför jag alltid väljer en kvinnlig karaktär, men valet magi känns självklart jämfört med en ‘brainless brawler’ till krigare.

Sedan börjar jag sakta men säkert bygga upp ett gediget hat för spelet. Jag dör, dör, dör, dör, dör och dör. Så skärper jag mig, och dör ändå. Tar ett djupt andetag, biter ihop, fokuserar,.. och dör ändå.
När jag dött för trehundrafemtioelfte gången, slitit mitt hår och dragit de längsta svordomsramsorna i mannaminne börjar jag ifrågasätta om det är något fel på mig, eller om det faktiskt ÄR fel på spelet denna gången? Skall jag känna mig så här desperat och liten i min soffa?

Det är då min räddning kommer. Jag drar mig till minnes att Svampriket postade en video om Dark Souls för längesedan. Och tack gode Samson för det!

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=tpWXlBbmy7Q]

Det är verkligen precis så här jag känt. Att spelet är trasigt och det kan ju inte vara så att man skall dö lika frekvent som jag hela tiden gör? Men tydligen är jag inte värdelös, och det är faktiskt det som räddar min spelupplevelse. Så simpelt som vetskapen om att jag inte är ensam om att känna som jag gör, så får spelet en helt ny mening.Där jag kan fortsätta att dö med en gnutta hopp ständigt kvar om än långt nedtryckt i mina själlösa skor, och game over skärmen förvandlas plötsligt från:

Till:

Tillbaka till början igen. Är Dark Souls Spelglädje? Den enda gången jag känner riktig glädje i spelet är när jag efter så många försök faktiskt lyckas ha ihjäl den där jävla bossjäveln! Och medan mina händer fortfarande skakar av nervositet blir jag upprymd och känner mig så förbannat bra att allt jag tidigare känt blir som bortblåst av ruset.

Men däremellan är det mest frustration och svordomar 😛

Gästbloggat hos Svampriket – Aktiv eller passiv underhållning?

Har än en gång haft den stora äran att få en av mina texter publicerade på Svampriket, spelsidan som förra året vann den prestigefyllda titeln Årets Spelblogg 2011 och som innehåller en samling av sveriges mest intressanta skribenter.
Denna gång handlar min text om Alan Wake och en del tankar om berättande och själva definitionen av spel.
Mycket nöje.

Älskad spelmusik jag aldrig hörde.

Dagens lista och mitt första egna inlägg är en blandning av musik. Musik som jag av olika anledingar upptäckt trots att jag mer eller mindre aldrig spelat spelen de tillhör, åtminstonde aldrig spelat länge nog att höra låten i fråga. Alla har iallafall en sak helt gemensamt. Jag kunde inte sluta lyssna. Och förhoppningsvis kan inte heller du 🙂

Så here it goes:

Street Fighter IV – Guile Theme

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=piJRkPz4ui0]

Såklart har jag spelat Street Fighter II, och hört Guiles låt innan. Men denna versionen från SFIV var för mig helt okänd (fram tills att jag letade musik till min entre på en halloweenfest då min utklädnad var just Guile) och den här är ju mycket fetare än orginalet!

Shadow Of The Colossus – The Opened Way

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=jSrV5–cua8]

Denna låten upptäckte jag genom Podden Spelklassiker Musik Feat. Gaming Grannar på deras top 50 lista över spelmusik. Idiot som jag är har jag aldrig spelat spelet, dock är HD versionen på min ‘to do’ list, och denna låten får mig att längta tills jag sätter tänderna i det.

Mirror’s Edge – Still Alive (Lisa Miskovsky)

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=_1xyCOE8fNQ]

Första gången jag hörde denna låten var på en tvreklam för spelet, och sedan dess har den legat på min spotifylista. Jag tyckte spelet såg otroligt coolt ut, testade demot, blev inte speciellt hookad, men låten är fortfarande riktigt bra.

Zelda: Skyward Sword – Romance in the air

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=L7egFhuObEo]

En av mina förebilder vad gäller bloggande, nämligen Svampriket hade med denna låten i bakgrunden när Tommy Håkansson rimmade igenom spelen från föregående år. Kanske var det att jag gillade inlägget? Kanske var det att låten faktiskt i all enkelhet är bra? Oavsett är det som musik för mina öron 😉

Star Fox – Corneria

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=u4-HAql9SiY]

Aldrig hört låten förän ett annat av mina kärleksförhållanden Retroresan satte tänderna i spelet. Sedan nynnade jag resten av dagen. Den har ett tryck och en fart i sig som dessutom skulle göra sig utmärkt med riktiga intrument. Finns säkert, men jag nöjer mig med orginalet!

Soul Calibur II – Under The Stars Of Destiny

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=YLZVM2zjyvs]
Jag vet varför jag gillar den här. För att 1.10 in låter det precis som om vore den hämtad ur Metal Gear Solid serien. Vilket jag trodde första gången jag hörde låten utan att veta från vilket spel den egentligen kom.

The Elder Scrolls: Oblivion

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=spNQvUNXXcQ]
Jag gillar när det låter episkt! Pompa och ståt! (är det ens ett riktigt ord?) Och den här gör just det. Om möjligt för den tankarna till Game of Thrones som jag tycker mycket om, men tyvärr är den åxå något förstörd av efterträdaren Skyrim som fick en parodisering i form av ”Ostkaka!”. Ni som sett den vet vad jag menar.

Det var allt för denna gången. Sista två låtarna är även de för mig upptäckta genom Spelklassiker Musik. För er som inte är bekanta med den eller så många andra spelpodcasts (ja Bob, jag pratar med bland annat dig!), så skall jag en dag förklara vilka och varför man bör lyssna på dem.