El Shaddai: Ascension of the Metatron – Gudomlig grafik men ack så tråkigt..

När jag startade upp El Shaddai för första gången så åkte min haka ner till bröstet, och där förblev den i många timmar.
Grafiken är något alldeles exceptionellt  med dess drömska, surrealistiska världar fulla av ljus och mörker och alla möjliga grafiska effekter. Det är såpass svårt att förklara att jag tänker passa på att uttnyttja det faktum att Du läser denna recension uppkopplad mot det det vida Internet och visa en trailer från spelet, så ni får se själva!
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=mIGaTCutqQ4]

Som ni ser så skiftar fokus från 3D till 2D i vissa partier, samt att du får besöka vitt skilda världar, allt från brinnande inferno, futuristiska högteknologiska städer, mjuka och lekfulla barnprogramliknade upplevelser till väldigt japanska drömmande världar fulla av lotusblommor och körsbärsträd.

Spelet är alltså en riktig fröjd för ögat, ibland lite för mycket till och med (under en viss bana blev jag trött i ögonen av dess grafik samt att mina ögon började tåras). Men även storyn börjar lovande och suggestiv; du är en ängel vid namn Enoch som ska, på uppdrag av gud, besegra och fånga in de fallna änglarna som har nyttjat sina krafter för att för förslava mänskligheten. Vid första anblicken så är de kristna förtecknen väldigt påtagliga (det benämns ibland som ”det där kristna spelet”) men flera andra religioner blandas in på mer eller mindre subtila sätt, vilket ger spelet en särskild ”andlighet” utan att bli allt för corny.
Ju längre storyn utvecklar sig ju mer förvirrad blir man. En salig röra bland änglar och demoner, hopp mellan olika dimensioner och tid gör att man får släppa berättelsen och fokusera på på själva spelmekaniken, vilket tyvärr är spelets allra största brist.

Diffusa plattformshopp, ostyrbar kamera och ett rätt tråkigt fightingsystem får mig att tappa intresset rätt fort. Och det hjälper inte att man möter på samma tre fiender hela, hela tiden!

Nej tyvärr El Shaddai, när storyn blir bortschabblad och gameplay blir bara upprepande och monoton fighting. Och då återstår ju bara det som gör spelet så unikt, just grafiken.

Och det räcker tyvärr inte med vacker yta för att få ta del av min dyrbara tid.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *