Avsnitt 16 – Oddworld: Strangers Wrath

Avsnitt 16 - Oddworld Strangers Wrath

Top of the morning to ya´all!
Ett nytt avsnitt av Play Before You Die står redo att dyka ner i öron denna dag, och det känns väl trevligt för eder alla?
I det sextonde avsnittet snackar vi om Oddworld: Strangers Wrath och Bob flummar iväg mer än vanligt.

Avsnittet finner du Här, genom iTunes eller genom vår RSS-feed.

Missa nu inte chansen till att påverka vad vi ska spela framöver, just det, vi ger Dig chansen att föreslå spel vi ska spela!
Enda kraven vi har är att spelen inte är mastodont-långa samt att det naturligtvis finns med i boken (äger du ingen bok? Gå då in på Listan, där finns alla spelen listade)

Till nästa avsnittet ska vi ta mig tusan spela Snake. Ja precis, det Snake. Och om du inte har kvar din gamla Nokia så föreslår vi att du laddar ner iOS-appen ” Snake 97 ” för en likartad upplevelse.
Vi kommer även ta ställning om DS-spelet New Super Mario Bros. kan kvala in som en ersättare.

Väl mött tills dess och glöm inte önska spel, kommentera vad ditt hjärta anbefaller och vara glada!

 

 

Länkar & Musik

Hillevi – Ekande Farväl

Robert Johnsson aka Nightie Crowdfunding till rollspelet Leviathan

Björk – Hyperballad

 

28 reaktion på “Avsnitt 16 – Oddworld: Strangers Wrath

  1. Hej på er! Jag har lyssnat på er podcast sedan några månader tillbaka, men precis som med så många andra poddradioprogram brukar jag aldrig riktigt komma till skott att kommentera avsnitten – men nu ska det bli ändring på detta! Jag vill börja med att tacka för att ni gör ett mycket bra jobb och verkligen blir bättre och bättre för varje nytt avsnitt (inte minst när ni läser ur boken ^^), även om spelen ni behandlar i avsnitten givetvis påverkar mycket hur intressant det är att lyssna på.

    Det känns lite konstigt att första avsnittet jag kommenterar är ett som jag inte lyssnat klart på – jag har nämligen aldrig spelat Stranger’s Wrath trots att jag laddat ner det som plusmedlem och varit på väg att starta det ett flertal gånger, och jag hoppade därför över en stor del av avsnittet för att inte riskera få spelet spoilat. Men av det lilla jag hörde kommer jag definitivt att dra igång det inom kort för att därefter lyssna klart på avsnittet. Kanske kommer jag till och med att slänga in en ny kommentar här när jag spelat igenom spelet.

    Angående boken som ni bygger hela radioshowen på (mycket kul koncept) tycker jag att den är av väldigt varierande kvalité – fantastiska spel som New Super Mario Bros. finns inte med på listan medan andra betydligt mer tveksamma titlar har både en och två uppföljare med i boken. Men smaken är som baken och det är väl tur det, även om jag gärna sett att författarna varit lite mer fantasifulla…

    Jag ser verkligen fram emot att höra mer av er, och både Snake och NSMB väcker varma minnen inom mig. Snake mest för att det var något som verkligen alla mina kompisar spelade på skoltiden och därmed blev så mycket roligare att jaga poäng i – själva spelet i sig var kanske inte ett sådant mästerverk som boken verkar få det att låta som. NSMB ska bli kul att höra om mest för att jag köpte en DS helt och hållet för detta spel och har inte ångrat det en enda sekund sedan dess, samt att spelet väckte liv i en näst intill död favoritgenre igen, som idag lever och frodas. Sen vet jag visserligen vad ni tycker om Mario, men ändå 😉

    Tre spel jag skulle tycka vara väldigt roligt att höra er prata om i framtiden från listan är Bayonetta, Elite Beat Agents och Disgaea: Hour of Darkness. Jag ser även fram emot Kingdom Hearts som jag hört att ni spelar för fullt – inte minst då jag i HD-upplagan till sist lyckades besegra den episka sista bonusbossen i Colosseum för första gången med er podcast rullandes i lurarna (en boss jag aldrig lyckades besegra i PS2-originalet trots otaliga försök).

    Som en sista anmärkning hade även jag fördomar om Björk innan jag fick höra låten i slutet av avsnittet, och jag måste nog medge att hon faktiskt låter… ännu värre än vad jag hade för mig! Det här var verkligen ingen musik för mig.

    Keep up the good of working in the work of… Ja, ni fattar referensen 🙂

  2. Underbart jävla avsnitt som vanligt! Blir så jävla glad när man ser att ett nytt avsnitt kommit ut. Ni skulle kunna sitta och prata om en cykelpump i en timma och jag skulle nog fanimej lyssna iallafall.

    Angående det här med rangordning på byggen så tillhör ju Peter den yrkesgrupp som ligger i topp. Sprinkler tjänar alltid mest pengar och kommer alltid först och alla andra måste ändra och bygga om för att dom ska komma fram :D.

    Spel från listan som jag skulle vilja höra om är Actraiser, Eternal Darkness, Mega Man 9, Metroid Fusion och det nu så aktuella Zelda Wind Waker. Spelar ni något av dom så hänger jag lätt på. Dock så är det helt sjukt att BARA ett Mega man spel är med på listan.

    Keep up the good work!

  3. Underbart jävla avsnitt som vanligt! Blir så jävla glad när man ser att ett nytt avsnitt kommit ut. Ni skulle kunna sitta och prata om en cykelpump i en timma och jag skulle nog fanimej lyssna iallafall.

    Angående det här med rangordning på byggen så tillhör ju Peter den yrkesgrupp som ligger i topp. Sprinkler tjänar alltid mest pengar och kommer alltid först och alla andra måste ändra och bygga om för att dom ska komma fram :D.

    Spel från listan som jag skulle vilja höra om är Actraiser, Eternal Darkness, Mega Man 9, Metroid Fusion och det nu så aktuella Zelda Wind Waker. Spelar ni något av dom så hänger jag lätt på. Dock så är det helt sjukt att BARA ett Mega man spel är med på listan.

    Keep up the good work!

  4. Tack för ett till skitbra avsnitt. Jag tycker ni borde spela Roller Coaster tycoon, Age of empires 2 the conquerors och Legend of Zelda: Majora’s Mask. Både roller coaster tycoon och Age of empires 2 the conquerors finns inte med på listan men enligt mig så är det de bästa spelen i sin serie.

  5. Tack för ett till skitbra avsnitt. Jag tycker ni borde spela Roller Coaster tycoon, Age of empires 2 the conquerors och Legend of Zelda: Majora’s Mask. Både roller coaster tycoon och Age of empires 2 the conquerors finns inte med på listan men enligt mig så är det de bästa spelen i sin serie.

  6. Eftersom ni tidigare sagt att ni vill spela Zelda-spelen i ordning så önskar jag att ni spelar The Legend of Zelda till NES. Om ni gör det så lovar jag att spela med er, då jag ännu inte klarat det spelet, trots att jag haft det tillgängligt ända sedan jag föddes!

    Min mamma har dock klarat det. Helt utan någon som helst guide eller någonting, innan jag föddes. Tror det är det enda spelet hon har klarat någonsin. :O Hon spelade det så mycket att hon en gång glömde att potatisen höll på att koka, något min far inte blev särskilt nöjd över när han kom hem senare. 😛

  7. Eftersom ni tidigare sagt att ni vill spela Zelda-spelen i ordning så önskar jag att ni spelar The Legend of Zelda till NES. Om ni gör det så lovar jag att spela med er, då jag ännu inte klarat det spelet, trots att jag haft det tillgängligt ända sedan jag föddes!

    Min mamma har dock klarat det. Helt utan någon som helst guide eller någonting, innan jag föddes. Tror det är det enda spelet hon har klarat någonsin. :O Hon spelade det så mycket att hon en gång glömde att potatisen höll på att koka, något min far inte blev särskilt nöjd över när han kom hem senare. 😛

  8. Snake är ett spel där man styr en mask för att fånga frukt. Mycket mer kan jag inte säga om spelet i sig. Dock har jag en hel del minnen till Snake 2 (?) som fanns till Nokia 3330 (den med WAP och som spräcker golvet om man tappar den). Fick mobilen precis när vi började årskurs 7 på högstadiet och blev rejäla tävlingar mellan klasskamraterna vem som kunde få högst poäng. I all sin enkelhet triggar det förmodligen någon form av belöningssystem i hjärnan!

    Angående om Strangers Wrath ska finnas med på listan eller ej är jag lite osäker då jag inte tycker det bjuder på särskilt mycket innovativt plattformsgameplay men själva systemet med vapnen och plot-twisten är ju så imponerande att jag ändå tycker det förtjänar en svag plats.

    NSMB kan jag tyvärr inte följa med på då jag icke äger någon plattform som har det men ska absolut lyssna på avsnittet ändå! Postade mina tre önskespel i erat andra blogginlägg ”Listan!”.

    Jag jobbar personligen också på byggen och kan säga att byggenas kungar är fan grävmaskinister/lullförare. Prioriteras alltid över mig och min bomlift när vi ska utföra fasadarbeten haha! Inomhus är det storföretagens egna snickare som ständigt får fördelar och målarna kommer ju alltid i sista skedet och har det då krånglat i början av projektet för snickare m.m. är det lätt att det blir tidspress för målarna.

    Mvh Gippan

  9. Snake är ett spel där man styr en mask för att fånga frukt. Mycket mer kan jag inte säga om spelet i sig. Dock har jag en hel del minnen till Snake 2 (?) som fanns till Nokia 3330 (den med WAP och som spräcker golvet om man tappar den). Fick mobilen precis när vi började årskurs 7 på högstadiet och blev rejäla tävlingar mellan klasskamraterna vem som kunde få högst poäng. I all sin enkelhet triggar det förmodligen någon form av belöningssystem i hjärnan!

    Angående om Strangers Wrath ska finnas med på listan eller ej är jag lite osäker då jag inte tycker det bjuder på särskilt mycket innovativt plattformsgameplay men själva systemet med vapnen och plot-twisten är ju så imponerande att jag ändå tycker det förtjänar en svag plats.

    NSMB kan jag tyvärr inte följa med på då jag icke äger någon plattform som har det men ska absolut lyssna på avsnittet ändå! Postade mina tre önskespel i erat andra blogginlägg ”Listan!”.

    Jag jobbar personligen också på byggen och kan säga att byggenas kungar är fan grävmaskinister/lullförare. Prioriteras alltid över mig och min bomlift när vi ska utföra fasadarbeten haha! Inomhus är det storföretagens egna snickare som ständigt får fördelar och målarna kommer ju alltid i sista skedet och har det då krånglat i början av projektet för snickare m.m. är det lätt att det blir tidspress för målarna.

    Mvh Gippan

  10. Problemet med att inte gilla Björk är att alla som gillar Björk alltid bekräftar sin egna förträffliga musiksmak genom att gilla Björk. Jag gillar en del av det hon gjort, men jag har gett henne för många, för långa försök för att kunna kalla henne en ”bra” artist. Hon känns mer som en flummig konstnär som kastar färg på väggen och ibland tycks det föreställa något vackert. Props för att hon vågar vara så konstig, men det blir sällan bra, i min bok.

    Ditt låtval, Bob, var ett av de bättre exemplaren. En av de låtar man hört säkert 100 gånger men aldrig ringat in.

  11. Problemet med att inte gilla Björk är att alla som gillar Björk alltid bekräftar sin egna förträffliga musiksmak genom att gilla Björk. Jag gillar en del av det hon gjort, men jag har gett henne för många, för långa försök för att kunna kalla henne en ”bra” artist. Hon känns mer som en flummig konstnär som kastar färg på väggen och ibland tycks det föreställa något vackert. Props för att hon vågar vara så konstig, men det blir sällan bra, i min bok.

    Ditt låtval, Bob, var ett av de bättre exemplaren. En av de låtar man hört säkert 100 gånger men aldrig ringat in.

  12. Tjena grabbar!
    Jag tycker detta avsnittet var bättre än reflect missile. Det kan vara för strangers wrath är lite mer matigt och har story.
    Min tanke var att spela med er på min ps vita men på något sätt har jag lyckats slarva bort min laddare.:(
    När ni beskrev världen så tyckte jag faktiskt att spelet verkade vara i min smak. men det återstår att se när jag har köpt ny laddare!:P

    Måste säga att Andres Brunlöf slog huvudet på spiken när han jämförde Björk med en flummig konstnär!
    Dock tycker jag att denna låten är sjukt bra på något speciellt och annorlunda sätt.
    jag upptäckte den också i cky som jag verkligen älskade när jag var yngre!

    Ja just det. man får ju inte glömma att önska spel!:D
    1: Thps 2
    2: zombies ate my neighbours (co-op)
    3: mashed (gärna 4 spelare mot varandra)

    Tack för en skitbra pod!

  13. Tjena grabbar!
    Jag tycker detta avsnittet var bättre än reflect missile. Det kan vara för strangers wrath är lite mer matigt och har story.
    Min tanke var att spela med er på min ps vita men på något sätt har jag lyckats slarva bort min laddare.:(
    När ni beskrev världen så tyckte jag faktiskt att spelet verkade vara i min smak. men det återstår att se när jag har köpt ny laddare!:P

    Måste säga att Andres Brunlöf slog huvudet på spiken när han jämförde Björk med en flummig konstnär!
    Dock tycker jag att denna låten är sjukt bra på något speciellt och annorlunda sätt.
    jag upptäckte den också i cky som jag verkligen älskade när jag var yngre!

    Ja just det. man får ju inte glömma att önska spel!:D
    1: Thps 2
    2: zombies ate my neighbours (co-op)
    3: mashed (gärna 4 spelare mot varandra)

    Tack för en skitbra pod!

  14. Bra avsnitt! Uppskattar alla avsnitt men då ni spelar mobilspel så blir avsnitten inte lika relevanta för min del.

    Jag är också igång och spelar Kingdom Hearts (PS3) men det går ganska sakta då andra spel har prioriterats. Jag spelade aldrig Kingdom Hearts på PS2 tiden så jag sitter inte fjättrad med några nostalgiska kedjor och jag har väl stött på både lite bu och bä hittills. Om det faller väl ut med då ni ska diskutera spelet kommer jag att slänga in lite kommentarer.

    Jag vill önska spel som ni ska analysera kors och tvärs:

    1: Civilization IV (PC)
    2: Star Wars: Knights of the Old Republic XBOX, PC (29 timmar main story enligt howlongtobeat.)
    3: Galactic Civilizations II: Dread Lords (PC)

    Detta är lite gamla favoriter för mig men alltid kul att höra vad ni tycker om dessa spel. Skulle helst velat att ni spelade Vampire the masquerade bloodlines men det verkar ju otroligt nog inte finnas med på listan.

  15. Bra avsnitt! Uppskattar alla avsnitt men då ni spelar mobilspel så blir avsnitten inte lika relevanta för min del.

    Jag är också igång och spelar Kingdom Hearts (PS3) men det går ganska sakta då andra spel har prioriterats. Jag spelade aldrig Kingdom Hearts på PS2 tiden så jag sitter inte fjättrad med några nostalgiska kedjor och jag har väl stött på både lite bu och bä hittills. Om det faller väl ut med då ni ska diskutera spelet kommer jag att slänga in lite kommentarer.

    Jag vill önska spel som ni ska analysera kors och tvärs:

    1: Civilization IV (PC)
    2: Star Wars: Knights of the Old Republic XBOX, PC (29 timmar main story enligt howlongtobeat.)
    3: Galactic Civilizations II: Dread Lords (PC)

    Detta är lite gamla favoriter för mig men alltid kul att höra vad ni tycker om dessa spel. Skulle helst velat att ni spelade Vampire the masquerade bloodlines men det verkar ju otroligt nog inte finnas med på listan.

  16. Hallå på er!

    Ja vad kan man säga om Snake? Det var ett spel som ALLA spelade den senare halvan av 90-talet. Många raster spenderades åt att diskutera strategier och tips Och framförallt, syna och ifrågasätta mångas påstådda rekord. Många var det som påstod att de fyllt skärmen men av någon anledning kom ingen ihåg hur mycket poäng det resulterade i eller så skiljde sig de sparade resultaten åt.
    Det är ju verkligen vad man kan kalla ett spel för sin tid, men idag så är det inte ens värt att spendera 2minuter med och det går inte ens att rekommendera för sin eventuella historiska betydelse.

    I absolut senaste laget så kom jag på att jag helt glömt bort att önska spel till framtida avsnitt. Håller tummarna för att det inte är försent och slänger iväg mina tre önskningar.

    Bayonetta: Om man bara ska spela ett enda 3:e persons action, hack and slash innan man dör så är det Bayonetta som gäller. Stort, svulstigt och överdrivet så att det nästan förslår. Perfekt kontroll, makalöst tempo och den ostigaste story man kan tänka sig (och ja Peter man får känna sig vansinnigt häftig och awesome) . Helt enkelt oemotståndligt och enligt mig det bästa i sin genre.

    Castle crashers: Snyggt med en stundtals klockren humor och ett 4-spelarläge som gör det till ett av de bästa för/efterfest spel som man kan tänka sig. Lägg på det en lagom lång kampanj som man lätt kan utöka ordentligt med mycket extra lull-lull att hitta för den som vill leta i alla hörn.

    Castelvania: Symphone of the night: Ett av de mest hyllade och omdiskuterade PS spelen någonsin. Jag har själv väntat på en bra anledning till att spela det så om ni tar tag i det någon gång så hänger jag på direkt.

    Att hitta 3 favoriter i en lista på nästan 1000 spel som ni ännu inte avverkat är ju en smärre omöjlighet. Det blev mycket huvudkliande och irritation innan jag kunde känna mig nöjd med önskningarna. Men det finns många spel som kan bidra till väldigt underhållande avsnitt.

  17. Hallå på er!

    Ja vad kan man säga om Snake? Det var ett spel som ALLA spelade den senare halvan av 90-talet. Många raster spenderades åt att diskutera strategier och tips Och framförallt, syna och ifrågasätta mångas påstådda rekord. Många var det som påstod att de fyllt skärmen men av någon anledning kom ingen ihåg hur mycket poäng det resulterade i eller så skiljde sig de sparade resultaten åt.
    Det är ju verkligen vad man kan kalla ett spel för sin tid, men idag så är det inte ens värt att spendera 2minuter med och det går inte ens att rekommendera för sin eventuella historiska betydelse.

    I absolut senaste laget så kom jag på att jag helt glömt bort att önska spel till framtida avsnitt. Håller tummarna för att det inte är försent och slänger iväg mina tre önskningar.

    Bayonetta: Om man bara ska spela ett enda 3:e persons action, hack and slash innan man dör så är det Bayonetta som gäller. Stort, svulstigt och överdrivet så att det nästan förslår. Perfekt kontroll, makalöst tempo och den ostigaste story man kan tänka sig (och ja Peter man får känna sig vansinnigt häftig och awesome) . Helt enkelt oemotståndligt och enligt mig det bästa i sin genre.

    Castle crashers: Snyggt med en stundtals klockren humor och ett 4-spelarläge som gör det till ett av de bästa för/efterfest spel som man kan tänka sig. Lägg på det en lagom lång kampanj som man lätt kan utöka ordentligt med mycket extra lull-lull att hitta för den som vill leta i alla hörn.

    Castelvania: Symphone of the night: Ett av de mest hyllade och omdiskuterade PS spelen någonsin. Jag har själv väntat på en bra anledning till att spela det så om ni tar tag i det någon gång så hänger jag på direkt.

    Att hitta 3 favoriter i en lista på nästan 1000 spel som ni ännu inte avverkat är ju en smärre omöjlighet. Det blev mycket huvudkliande och irritation innan jag kunde känna mig nöjd med önskningarna. Men det finns många spel som kan bidra till väldigt underhållande avsnitt.

  18. Nu är Nightie tillbaka!
    Jag ber om ursäkt för semestern i förra avsnittet. Jag missade helt deadlinen, så nu är jag rädd att det kan bli en sådan där lång kommentar igen eftersom jag samlar ihop tankarna från två avsnitt.

    Eftersom min cykel var fortsatt mål för spekulationer i förrförra avsnittet skulle jag vilja ta tillfället i akt att dementera hela dymo-historien. Jag har ingen dyNAmo på min cykeln, i alla fall inte den gamla klassiska som ni beskriver. Ljuset genereras fortfarande av att man cyklar men utan det extra trampmotståndet, bristande ljuskvalitén och ljudeffekterna. Välkommen in i framtiden med ljudlöst trampande killar!

    Jag håller med Bob om att Super Mario RPG kan vara en bra introduktion till JRPG-genren av det jag sett, men för mig är det inte där skon klämmer. Jag är ingen expert, men jag har spelat en del JRPG genom mitt liv (varav överlägsna favoriten är 7th Saga). Det är kanske därför som jag inte heller håller med Peter om att Final Fantasy XIII var ett bra spel. Att springa i en tunnel med strid-cutscene-strid-cutscene i 30 timmar innan det öppnar sig lite mer är lat speldesign. Det är inte mycket till rollspel, eller spel för den delen, utan bara en ursäkt för att få göra en interkativ film. Nej, jag håller nog mig undan från den genren helt och hållet.

    Att höra någon kalla ett Mario Kart-spel för ”hardcore racing” känns så fel… även om det gäller det första spelet i fråga. Visst, det krävs mer skicklighet där: att känna till var genvägarna finns, att kunna powerslajda och så vidare. Jag gissar att det finns en viss del av mig som stör mig på Nintendohandikappet med alla power ups och tycker det är obalanserat i de senare spelen. Sedan ska jag inte förneka att det troligtvis finns ett starkt nostalgiskt skimmer över det hela också. Det första Mario Kart är det enda spelet som min TV-spelsogillande far faktiskt satte sig ned med mig och min bror och spelade. Farsan fastnade helt för spelet och hade Bowser, eller Horn-Pelle som han kallade honom, som favorit. Under en period så var han dessutom riktigt hygglig och kunde tävla med oss ungar på lika villkor. Inte illa för en gammal gubbe!

    Ni får det att låta som om jag hatar alla sorts spel, men det är inte riktigt sant. Visst, strategispel, Tower Defensespel och JRPG går fetbort för mig. Jag är inte förtjust i militära shooters, men jag kan digga många FPS om de har någonting extra. Farcry 3 är ett bra exempel då det har utforskning och levelsystem som tillför någonting extra till spelets handling. Fast börjar vi tala om riktiga (läs: västerländska) rollspel, skräckspel eller peka- och klicka-spel så har jag betydligt varmare känslor. Så det finns en uppsjö av spel som bara väntar på att bli upptagna i podden som jag kan ösa kärlek över! 🙂

    Ni har helt rätt i att jag är en penna- och papperrollspelare. För att svara på Peters fråga vad jag tycker om Mutant så måste jag ställa en motfråga: vilket av dem? Gamla Mutant, Mutant 2, Nya Mutant, Mutant RYMD, Mutant Chronicles eller Mutant: Undergångens Arvtagare?

    Bob asked and he shall recieve: här är min lista på mina fem favoritrollspel.

    5. Buffy & Angel-rollspelen. Licensspel på Joss Whedons två TV-serier och hade ett system som var snabbt, enkelt och lättspelat – och erbjöd samma härliga känsla som förlagorna. Sedan har jag förstås ett personligt band till spelen eftersom det var mina första texter till rollspelsvärlden som faktiskt trycktes i en fysisk bok.

    4. Mutant: Undergångens arvtagare. Mutant är ett av Sveriges största rollspel och ett som de flesta rollspelare har en relation till. Jag fastnade mest för senaste utgåvan där Järnringen lyckades sätta en helt egen prägel på den postapokalyptiska världen med muterad djur, studentikos humor och en storslagen berättelse som sträckte sig över de olika modulerna.

    3. Drakar och Demoner 5.0. Om Mutant är ett av de största svenska rollspelen så är Drakar och Demoner det största. Min favorit bland de olika utgåvorna är också den mest utskällda i spelserien, nämligen Chronopia. Myspysfantasyn med gröna skogar utbytt till en gigantisk stadsmiljö med ränker och intrigsmidande i en miljö som bättre kunde liknas vid steampunk. Du kommer inte närmare Planescape: Torment i svenska rollspel än Chronopia!

    2. Changeling: The Lost. Tänk dig att du lever ett helt vanligt liv, men sedan kidnappas till en annan värld som är grym och hemsk. Du lyckas fly därifrån, men du minns inte allt du varit med om där. När du kommer tillbaka till har en annan person tagit över din plats och lever ditt liv. Eller är det verkligen ditt liv? Det kanske är du som är kopian?

    Changeling erbjuder väldigt bra möjligheter att spela intressanta berättelser om det vardagliga – men ger samtidigt möjligheter att besöka goblinmarknader, smida ränker och pakter eller bege sig ut i dueller som utspelar sig i mörka mardrömsvärldar. Det är grymt formbart med mycket potential.

    1. Bortom & Leviathan. Det kanske låter kaxigt att sätta sina egna två rollspel högst upp, men det är egentligen rätt logiskt. Jag skriver rollspelen så som jag vill ha dem, vilket gör att det blir naturligt att de passar mig som hand i handske. Bortom är ett skräckrollspel i nutiden. Under ytan finns det övernaturligheter som folk undermedvetet gör sitt bästa för att förtränga. Allt som bryter deras trygga vardag måste rationaliseras bort, vilket är vad som gör dem sårbara för farorna. Spelet handlar mycket om utforskande – både av världen och de inneboende krafter inom sig själv. Hur mycket kan du se innan du påverkas för mycket av det för att betraktas som normal av samhället?

    Innan vi går vidare och talar om det andra rollspelet rekommenderar jag er att lyssna på följande språkskola efter förra avsnittets förvirring: http://bortom.nu/pb4udie.mp3

    Leviathan utspelar sig i samma värld som Bortom, men ungefär 60 år efteråt. Alla övernaturligheter försvann spårlöst från världen under 2020-talet, men har nu återvänt i form av gigantiska monster (man skulle nästan kunna kalla dem kolosser 😉 ) som invaderade världen. De tvingade mänskligheten ner i havet där de nu lever i enskilda baser på snåla resurser. Visst finns det folk som har det bra, men de flestas liv är fylld av misär. Samtliga spelare tar kontroll över en bas och måste försöka hålla den trygg från ett större hot som finns mot basen. Det är trots allt deras hem och trygghet!

    Och det för mig fram till: stort tack till er för shoutouten i förra avsnitten för Leviathan-crowdfundingen – och för själva backningen! Det var djupt uppskattad. Kampanjen ser ut att nå 30 000 kronors målet i skrivandes stund. Och ja, det är jag som skrivit merparten av materialet (uppskattningsvis 250 av 260 sidor), men jag har inte gjort illustrationerna eller komponerat musiken på soundtracket.

    Att Bob inte spelat rollspel känns riktigt tråkigt så jag hoppas att Peter introducerar honom till rollspelens underbara värld med Leviathan! (Annars får jag åka ned till era trakter och göra det själv. 😉 )

    Men låt oss hoppa tillbaka till datorspelen nu. Det jag menade med att spel som Fat Princess inte hör hemma på listan om man inte har en tidsmaskin var för att de är ospelbara nu. Vi kan inte spela det som det var tänkt. När Peter tar upp första Mario-spelet som motexempel missar det lite min poäng: du kan fortfarande idag spela Mario som det var tänkt då det släpps. Du är inte beroende av något annat, utan allt finns i spelet. Fat Princess kräver en komponent (onlineserver + spelare) som inte finns att tillgå längre. Det är därför jag inte tycker den typen av spelen har att göra på en lista över spel man måste spela. Fast då definierar jag ju listar över spel man bör spela, inte som har varit viktiga för historien. Jag är fortfarande inte säker på hur ni definierar listan.

    Angående den mörka perioden i mitt liv: rekordboken som slängdes. Jag har aldrig skämts för mitt spelandet. Tvärtom, jag har alltid varit stolt över de hobbies jag har oavsett om det är som gamer eller rollspelare. Att rekordboken åkte i sopkorgen i tonåren tror jag berodde på att jag då tappat bort mitt gamerjag och endast var rollspelare. Att då spara alla gamla böcker, urklipp och speltidningar från en tidigare hobby gav mig ingenting då. Det fanns inte i ens tankar att man en dag i framtiden skulle återvända och bli en hängiven gamer igen. Tji fick jag för det. Läxan? Släng aldrig någonting.

    Förrförra avsnittets spel, Oddworld: Strangers Wrath, var ett spel som lät intressantare efter jag hört er tala om det. Har stött på namnet lite här och var, men aldrig fastnat för det. Kanske blev jag inte tillräckligt pepp för att gå tillbaka och spela det (min skämshög är för stor), men om det kommer ett nytt spel i serien skulle jag gärna hoppa ombord tåget. Tack så mycket för ännu ett trevligt avsnitt!

    Nu börjar vi närma oss slutet och vad är det jag brukar säga i slutet? Jo, att jag inte har några kommentarer om veckans spel. Eftersom jag har haft fullt upp med arbetet med Leviathan-crowdfundingen så har jag inte köpt in Snake. Men jag har spelat originalet och diverse kloner för länge sedan, så jag har lite allmänna tankar i alla fall. Eftersom jag alltid har legat en generation efter alla andra när det gäller mobiltelefoner så var Snake aldrig något som jag fastnade för eller ens har ägt. Istället har jag spelat det på andras telefoner som hastigast, men aldrig fastnat för det. Med risk för att förstärka myten om att jag hatar alla sorters spel: det tilltalar mig inte alls. För lite story helt enkelt – och det är egentligen det som tilltalar mig mest med spel. Så när ni efterfrågar tips på korta spel måste jag ju göra det bästa för att styra er in på mitt territorium: Alone in the Dark, The Beast Within: A Gabriel Knight Mystery (Psst… Bjud in mig som gäst här! I know Sierra… 😉 ) och Broken Sword: The Shadow of the Templars är några av de spel som jag gärna ser er spela. Alla kan köpas på GoG.com . De är inte långa avancerade rollspel så de borde kunna spelas mer fokuserat på kortare tid.

    Med det så avrundar jag för den här gången och ser fram emot en djuplodande spelanalys på Snakes narrativa dimension, avancerade spelkontroll och hur spelet revolutionerade den mobila spelplattformen för spelmarknaden! 😉

  19. Nu är Nightie tillbaka!
    Jag ber om ursäkt för semestern i förra avsnittet. Jag missade helt deadlinen, så nu är jag rädd att det kan bli en sådan där lång kommentar igen eftersom jag samlar ihop tankarna från två avsnitt.

    Eftersom min cykel var fortsatt mål för spekulationer i förrförra avsnittet skulle jag vilja ta tillfället i akt att dementera hela dymo-historien. Jag har ingen dyNAmo på min cykeln, i alla fall inte den gamla klassiska som ni beskriver. Ljuset genereras fortfarande av att man cyklar men utan det extra trampmotståndet, bristande ljuskvalitén och ljudeffekterna. Välkommen in i framtiden med ljudlöst trampande killar!

    Jag håller med Bob om att Super Mario RPG kan vara en bra introduktion till JRPG-genren av det jag sett, men för mig är det inte där skon klämmer. Jag är ingen expert, men jag har spelat en del JRPG genom mitt liv (varav överlägsna favoriten är 7th Saga). Det är kanske därför som jag inte heller håller med Peter om att Final Fantasy XIII var ett bra spel. Att springa i en tunnel med strid-cutscene-strid-cutscene i 30 timmar innan det öppnar sig lite mer är lat speldesign. Det är inte mycket till rollspel, eller spel för den delen, utan bara en ursäkt för att få göra en interkativ film. Nej, jag håller nog mig undan från den genren helt och hållet.

    Att höra någon kalla ett Mario Kart-spel för ”hardcore racing” känns så fel… även om det gäller det första spelet i fråga. Visst, det krävs mer skicklighet där: att känna till var genvägarna finns, att kunna powerslajda och så vidare. Jag gissar att det finns en viss del av mig som stör mig på Nintendohandikappet med alla power ups och tycker det är obalanserat i de senare spelen. Sedan ska jag inte förneka att det troligtvis finns ett starkt nostalgiskt skimmer över det hela också. Det första Mario Kart är det enda spelet som min TV-spelsogillande far faktiskt satte sig ned med mig och min bror och spelade. Farsan fastnade helt för spelet och hade Bowser, eller Horn-Pelle som han kallade honom, som favorit. Under en period så var han dessutom riktigt hygglig och kunde tävla med oss ungar på lika villkor. Inte illa för en gammal gubbe!

    Ni får det att låta som om jag hatar alla sorts spel, men det är inte riktigt sant. Visst, strategispel, Tower Defensespel och JRPG går fetbort för mig. Jag är inte förtjust i militära shooters, men jag kan digga många FPS om de har någonting extra. Farcry 3 är ett bra exempel då det har utforskning och levelsystem som tillför någonting extra till spelets handling. Fast börjar vi tala om riktiga (läs: västerländska) rollspel, skräckspel eller peka- och klicka-spel så har jag betydligt varmare känslor. Så det finns en uppsjö av spel som bara väntar på att bli upptagna i podden som jag kan ösa kärlek över! 🙂

    Ni har helt rätt i att jag är en penna- och papperrollspelare. För att svara på Peters fråga vad jag tycker om Mutant så måste jag ställa en motfråga: vilket av dem? Gamla Mutant, Mutant 2, Nya Mutant, Mutant RYMD, Mutant Chronicles eller Mutant: Undergångens Arvtagare?

    Bob asked and he shall recieve: här är min lista på mina fem favoritrollspel.

    5. Buffy & Angel-rollspelen. Licensspel på Joss Whedons två TV-serier och hade ett system som var snabbt, enkelt och lättspelat – och erbjöd samma härliga känsla som förlagorna. Sedan har jag förstås ett personligt band till spelen eftersom det var mina första texter till rollspelsvärlden som faktiskt trycktes i en fysisk bok.

    4. Mutant: Undergångens arvtagare. Mutant är ett av Sveriges största rollspel och ett som de flesta rollspelare har en relation till. Jag fastnade mest för senaste utgåvan där Järnringen lyckades sätta en helt egen prägel på den postapokalyptiska världen med muterad djur, studentikos humor och en storslagen berättelse som sträckte sig över de olika modulerna.

    3. Drakar och Demoner 5.0. Om Mutant är ett av de största svenska rollspelen så är Drakar och Demoner det största. Min favorit bland de olika utgåvorna är också den mest utskällda i spelserien, nämligen Chronopia. Myspysfantasyn med gröna skogar utbytt till en gigantisk stadsmiljö med ränker och intrigsmidande i en miljö som bättre kunde liknas vid steampunk. Du kommer inte närmare Planescape: Torment i svenska rollspel än Chronopia!

    2. Changeling: The Lost. Tänk dig att du lever ett helt vanligt liv, men sedan kidnappas till en annan värld som är grym och hemsk. Du lyckas fly därifrån, men du minns inte allt du varit med om där. När du kommer tillbaka till har en annan person tagit över din plats och lever ditt liv. Eller är det verkligen ditt liv? Det kanske är du som är kopian?

    Changeling erbjuder väldigt bra möjligheter att spela intressanta berättelser om det vardagliga – men ger samtidigt möjligheter att besöka goblinmarknader, smida ränker och pakter eller bege sig ut i dueller som utspelar sig i mörka mardrömsvärldar. Det är grymt formbart med mycket potential.

    1. Bortom & Leviathan. Det kanske låter kaxigt att sätta sina egna två rollspel högst upp, men det är egentligen rätt logiskt. Jag skriver rollspelen så som jag vill ha dem, vilket gör att det blir naturligt att de passar mig som hand i handske. Bortom är ett skräckrollspel i nutiden. Under ytan finns det övernaturligheter som folk undermedvetet gör sitt bästa för att förtränga. Allt som bryter deras trygga vardag måste rationaliseras bort, vilket är vad som gör dem sårbara för farorna. Spelet handlar mycket om utforskande – både av världen och de inneboende krafter inom sig själv. Hur mycket kan du se innan du påverkas för mycket av det för att betraktas som normal av samhället?

    Innan vi går vidare och talar om det andra rollspelet rekommenderar jag er att lyssna på följande språkskola efter förra avsnittets förvirring: http://bortom.nu/pb4udie.mp3

    Leviathan utspelar sig i samma värld som Bortom, men ungefär 60 år efteråt. Alla övernaturligheter försvann spårlöst från världen under 2020-talet, men har nu återvänt i form av gigantiska monster (man skulle nästan kunna kalla dem kolosser 😉 ) som invaderade världen. De tvingade mänskligheten ner i havet där de nu lever i enskilda baser på snåla resurser. Visst finns det folk som har det bra, men de flestas liv är fylld av misär. Samtliga spelare tar kontroll över en bas och måste försöka hålla den trygg från ett större hot som finns mot basen. Det är trots allt deras hem och trygghet!

    Och det för mig fram till: stort tack till er för shoutouten i förra avsnitten för Leviathan-crowdfundingen – och för själva backningen! Det var djupt uppskattad. Kampanjen ser ut att nå 30 000 kronors målet i skrivandes stund. Och ja, det är jag som skrivit merparten av materialet (uppskattningsvis 250 av 260 sidor), men jag har inte gjort illustrationerna eller komponerat musiken på soundtracket.

    Att Bob inte spelat rollspel känns riktigt tråkigt så jag hoppas att Peter introducerar honom till rollspelens underbara värld med Leviathan! (Annars får jag åka ned till era trakter och göra det själv. 😉 )

    Men låt oss hoppa tillbaka till datorspelen nu. Det jag menade med att spel som Fat Princess inte hör hemma på listan om man inte har en tidsmaskin var för att de är ospelbara nu. Vi kan inte spela det som det var tänkt. När Peter tar upp första Mario-spelet som motexempel missar det lite min poäng: du kan fortfarande idag spela Mario som det var tänkt då det släpps. Du är inte beroende av något annat, utan allt finns i spelet. Fat Princess kräver en komponent (onlineserver + spelare) som inte finns att tillgå längre. Det är därför jag inte tycker den typen av spelen har att göra på en lista över spel man måste spela. Fast då definierar jag ju listar över spel man bör spela, inte som har varit viktiga för historien. Jag är fortfarande inte säker på hur ni definierar listan.

    Angående den mörka perioden i mitt liv: rekordboken som slängdes. Jag har aldrig skämts för mitt spelandet. Tvärtom, jag har alltid varit stolt över de hobbies jag har oavsett om det är som gamer eller rollspelare. Att rekordboken åkte i sopkorgen i tonåren tror jag berodde på att jag då tappat bort mitt gamerjag och endast var rollspelare. Att då spara alla gamla böcker, urklipp och speltidningar från en tidigare hobby gav mig ingenting då. Det fanns inte i ens tankar att man en dag i framtiden skulle återvända och bli en hängiven gamer igen. Tji fick jag för det. Läxan? Släng aldrig någonting.

    Förrförra avsnittets spel, Oddworld: Strangers Wrath, var ett spel som lät intressantare efter jag hört er tala om det. Har stött på namnet lite här och var, men aldrig fastnat för det. Kanske blev jag inte tillräckligt pepp för att gå tillbaka och spela det (min skämshög är för stor), men om det kommer ett nytt spel i serien skulle jag gärna hoppa ombord tåget. Tack så mycket för ännu ett trevligt avsnitt!

    Nu börjar vi närma oss slutet och vad är det jag brukar säga i slutet? Jo, att jag inte har några kommentarer om veckans spel. Eftersom jag har haft fullt upp med arbetet med Leviathan-crowdfundingen så har jag inte köpt in Snake. Men jag har spelat originalet och diverse kloner för länge sedan, så jag har lite allmänna tankar i alla fall. Eftersom jag alltid har legat en generation efter alla andra när det gäller mobiltelefoner så var Snake aldrig något som jag fastnade för eller ens har ägt. Istället har jag spelat det på andras telefoner som hastigast, men aldrig fastnat för det. Med risk för att förstärka myten om att jag hatar alla sorters spel: det tilltalar mig inte alls. För lite story helt enkelt – och det är egentligen det som tilltalar mig mest med spel. Så när ni efterfrågar tips på korta spel måste jag ju göra det bästa för att styra er in på mitt territorium: Alone in the Dark, The Beast Within: A Gabriel Knight Mystery (Psst… Bjud in mig som gäst här! I know Sierra… 😉 ) och Broken Sword: The Shadow of the Templars är några av de spel som jag gärna ser er spela. Alla kan köpas på GoG.com . De är inte långa avancerade rollspel så de borde kunna spelas mer fokuserat på kortare tid.

    Med det så avrundar jag för den här gången och ser fram emot en djuplodande spelanalys på Snakes narrativa dimension, avancerade spelkontroll och hur spelet revolutionerade den mobila spelplattformen för spelmarknaden! 😉

  20. Tjo!
    Skönt att det Ä N T L I G E N är ett nytt avs på gång, det är som dagarna innan julafton nu när man vet att ett nytt avs snart ska komma. En skön pirrande känsla som bubblar i en med stora förväntningar.

    Förra spelet var kul att höra om men det känns faktiskt lite som om att eftersom ni har berättat för mig hur den var så känner jag mig nöjd med det.
    Björk får mig bara att tänka på Ballerina kakor och dansade pelare.

    Angående Snake så minns jag den med nostalgi från hög stadiet när 90% av alla hade en Nokia (för den var ju så ball att den inte hade en anten) jag var patriot dock hade en Ericsson T28 då men det var ju klart att man lånade någons N så man kunde spela Snake.
    Kommer ihåg ett fusk att när masken var så stor att det blev svårt att spela så skulle man stänga av spelet så fort man gjorde en sväng för att gå direkt tillbaka in i spelet och då hade masken fryst och det var bara att svänga stänga av osv osv osv, så var det hardcorekidzen spelade på min skola.
    Idag tror jag inte att man får ett skit utav att spela det om man inte är intresserad av spelhistoria, för det var ju dåtidens Angry Birds när det kom, eller som sagt var för lite nostalgikänsla.

    New super Mario hade jag men tror aldrig att jag varvade det, min sambo gjorde dock det. Hon påstår att hon hatar spel men har hon väl fastnat i något så blir hon helt besatt och måste fixa det. Minns det som ett kul spel och det enda av alla New super Mario spelen som har kommit den senaste tiden som var värt att spela.
    Vad ska man annars säga om det? Det är ett super Mario spel som alla dom andra 2d varianterna med snyggare grafik (då) och jag tror att det är första gången man kan bli minimario och jätteMario men annars så är det ”bara” ett 2d Mario.

    Jag hoppas att ni har laddat med diverse halstabletter inför det här avs, för att bara ta er genom alla kommentarer kommer ju ta ett antal timmar känns det som.

    Saknade er på Gamex, men hoppas på att det blir något evenemang som lockar upp er hit till Sthlms trakterna så man får stöta på er snart.

    All heder till er och eran fantastiska pod.

    Henrik aka Pappalriksson aka The bald and the bearded.

  21. Tjo!
    Skönt att det Ä N T L I G E N är ett nytt avs på gång, det är som dagarna innan julafton nu när man vet att ett nytt avs snart ska komma. En skön pirrande känsla som bubblar i en med stora förväntningar.

    Förra spelet var kul att höra om men det känns faktiskt lite som om att eftersom ni har berättat för mig hur den var så känner jag mig nöjd med det.
    Björk får mig bara att tänka på Ballerina kakor och dansade pelare.

    Angående Snake så minns jag den med nostalgi från hög stadiet när 90% av alla hade en Nokia (för den var ju så ball att den inte hade en anten) jag var patriot dock hade en Ericsson T28 då men det var ju klart att man lånade någons N så man kunde spela Snake.
    Kommer ihåg ett fusk att när masken var så stor att det blev svårt att spela så skulle man stänga av spelet så fort man gjorde en sväng för att gå direkt tillbaka in i spelet och då hade masken fryst och det var bara att svänga stänga av osv osv osv, så var det hardcorekidzen spelade på min skola.
    Idag tror jag inte att man får ett skit utav att spela det om man inte är intresserad av spelhistoria, för det var ju dåtidens Angry Birds när det kom, eller som sagt var för lite nostalgikänsla.

    New super Mario hade jag men tror aldrig att jag varvade det, min sambo gjorde dock det. Hon påstår att hon hatar spel men har hon väl fastnat i något så blir hon helt besatt och måste fixa det. Minns det som ett kul spel och det enda av alla New super Mario spelen som har kommit den senaste tiden som var värt att spela.
    Vad ska man annars säga om det? Det är ett super Mario spel som alla dom andra 2d varianterna med snyggare grafik (då) och jag tror att det är första gången man kan bli minimario och jätteMario men annars så är det ”bara” ett 2d Mario.

    Jag hoppas att ni har laddat med diverse halstabletter inför det här avs, för att bara ta er genom alla kommentarer kommer ju ta ett antal timmar känns det som.

    Saknade er på Gamex, men hoppas på att det blir något evenemang som lockar upp er hit till Sthlms trakterna så man får stöta på er snart.

    All heder till er och eran fantastiska pod.

    Henrik aka Pappalriksson aka The bald and the bearded.

  22. Hallå på er!

    Mitt första inlägg försvann visst någonstans ute i det stora www så ja får väl försöka igen (nu med Ctrl+c som min bästa vän).

    Ja vad ska man säga om Snake? Verkligen ALLA spelade det den senare halvan av 90-talet. Många raster gick åt till att diskutera strategier, tips och tricks
    och framför allt syna och ifrågasätta folks påstådda rekord. Många var det som sa sig ha fyllt skärmen men antingen så hade rekordet ”mystiskt försvunnit” eller så skiljde sig
    de olika resultaten åt.
    Snake var onekligen ett spel av och för sin tid. DÅ var det ett fenomen, vi som var med då det begav sig kan väl förvisso minnas spelet med ett litet leende på läpparna
    men det finns absolut ingen annledning att spela det idag, inte ens i spelhistoriskt syfte.
    Det är ett spel vars betydelse dog samtidigt som telefonerna det kom med.

    Så till mina 3önskningar som jag skickar in liite i senaste laget…ja okej på tok för sent men man måste ju få försöka.
    Och så att ni vet, att plocka 3favoriter från en lista med nästan 1000 bra spel är nästan omöjligt.

    1 Bayonetta: Om man bara ska spela ett 3:e persons action, hack and slash innan man dör så är det Bayonetta som gäller.
    Med perfekt kontroll, ett djupt kombosystem, enorma bossar och en story så överdrivet ostig så att Hideo Kojima skulle skämmas
    så är Bayonetta enligt mig det bästa i sin genre. Och ja Peter man får känns sig fantastiskt häftig, overpowered och helt jävla awesome!

    2 Castle crashers: Underbar grafik, bajshumor och ett fantastiskt 4-spelar läge. Kanske något av det roligaste man kan spela på förfesten.
    En lagom lång kampanj med massor av extra timmar att hämta för den som vill utforska varje skrymsle och hitta allt.

    3 Castlevania symphony of the night: Mest för att jag själv aldrig spelat igenom det, jag har spelat kanske 2timmar men det gav onekligen mersmak.
    Har länge letat efter en anledning till att spela igenom det så om ni tar tag i det så lovar jag att hänga på.

    Längtar som en besatt efter Kingdom hearts avsnittet, ska försöka hinna med HD utgåvan innan det är dags.

  23. Hallå på er!

    Mitt första inlägg försvann visst någonstans ute i det stora www så ja får väl försöka igen (nu med Ctrl+c som min bästa vän).

    Ja vad ska man säga om Snake? Verkligen ALLA spelade det den senare halvan av 90-talet. Många raster gick åt till att diskutera strategier, tips och tricks
    och framför allt syna och ifrågasätta folks påstådda rekord. Många var det som sa sig ha fyllt skärmen men antingen så hade rekordet ”mystiskt försvunnit” eller så skiljde sig
    de olika resultaten åt.
    Snake var onekligen ett spel av och för sin tid. DÅ var det ett fenomen, vi som var med då det begav sig kan väl förvisso minnas spelet med ett litet leende på läpparna
    men det finns absolut ingen annledning att spela det idag, inte ens i spelhistoriskt syfte.
    Det är ett spel vars betydelse dog samtidigt som telefonerna det kom med.

    Så till mina 3önskningar som jag skickar in liite i senaste laget…ja okej på tok för sent men man måste ju få försöka.
    Och så att ni vet, att plocka 3favoriter från en lista med nästan 1000 bra spel är nästan omöjligt.

    1 Bayonetta: Om man bara ska spela ett 3:e persons action, hack and slash innan man dör så är det Bayonetta som gäller.
    Med perfekt kontroll, ett djupt kombosystem, enorma bossar och en story så överdrivet ostig så att Hideo Kojima skulle skämmas
    så är Bayonetta enligt mig det bästa i sin genre. Och ja Peter man får känns sig fantastiskt häftig, overpowered och helt jävla awesome!

    2 Castle crashers: Underbar grafik, bajshumor och ett fantastiskt 4-spelar läge. Kanske något av det roligaste man kan spela på förfesten.
    En lagom lång kampanj med massor av extra timmar att hämta för den som vill utforska varje skrymsle och hitta allt.

    3 Castlevania symphony of the night: Mest för att jag själv aldrig spelat igenom det, jag har spelat kanske 2timmar men det gav onekligen mersmak.
    Har länge letat efter en anledning till att spela igenom det så om ni tar tag i det så lovar jag att hänga på.

    Längtar som en besatt efter Kingdom hearts avsnittet, ska försöka hinna med HD utgåvan innan det är dags.

  24. Hej grabbar!
    Jag har varit uppe på vinden och letat upp min gamla Nokia i hopp om att få igång den för att se mitt rekord i snake. Det gick inte att komma in på den, men jag minns att rekordet var riktigt bra. Jag höll på i 45 minuter och kommer ihåg att poängen översteg någonting med 2 (alltså antingen 2000, 20000 eller 200000. )
    Jag minns också hur häftigt det var när vi var på släktkalas en gång för längesedan och både min storebror och min kusin hade nya Nokiatelefoner med snake och Bluetooth. Dom kunde spela snake mot varandra, asballt!!!

    Angående det däringa Mariospelet ni har spelat… Alldeles för lätt! Det är så lite utmaning så jag blir uttråkad och känner att jag måste skynda mig igenom banorna för att komma till slutbossen som förhoppningsvis är svårare än övriga spelet, men nej! Även slutbossen är skitenkel. Men att gå tillbaka och ta alla stora mynt och hitta genvägar är möjligen lite roligare, men inte tillräckligt!
    Nä, tacka vet jag Super Mario 64, där har vi utmaning!

    Min spelönskning är Zelda, det tåls att säga en gång till!

    Puss och kram hela dan!

  25. Hej grabbar!
    Jag har varit uppe på vinden och letat upp min gamla Nokia i hopp om att få igång den för att se mitt rekord i snake. Det gick inte att komma in på den, men jag minns att rekordet var riktigt bra. Jag höll på i 45 minuter och kommer ihåg att poängen översteg någonting med 2 (alltså antingen 2000, 20000 eller 200000. )
    Jag minns också hur häftigt det var när vi var på släktkalas en gång för längesedan och både min storebror och min kusin hade nya Nokiatelefoner med snake och Bluetooth. Dom kunde spela snake mot varandra, asballt!!!

    Angående det däringa Mariospelet ni har spelat… Alldeles för lätt! Det är så lite utmaning så jag blir uttråkad och känner att jag måste skynda mig igenom banorna för att komma till slutbossen som förhoppningsvis är svårare än övriga spelet, men nej! Även slutbossen är skitenkel. Men att gå tillbaka och ta alla stora mynt och hitta genvägar är möjligen lite roligare, men inte tillräckligt!
    Nä, tacka vet jag Super Mario 64, där har vi utmaning!

    Min spelönskning är Zelda, det tåls att säga en gång till!

    Puss och kram hela dan!

  26. Hej grabbar!
    Jag har varit uppe på vinden och letat upp min gamla Nokia i hopp om att få igång den för att se mitt rekord i snake. Det gick inte att komma in på den, men jag minns att rekordet var riktigt bra. Jag höll på i 45 minuter och kommer ihåg att poängen översteg någonting med 2 (alltså antingen 2000, 20000 eller 200000. )
    Jag minns också hur häftigt det var när vi var på släktkalas en gång för längesedan och både min storebror och min kusin hade nya Nokiatelefoner med snake och Bluetooth. Dom kunde spela snake mot varandra, asballt!!!

    Angående det däringa Mariospelet ni har spelat… Alldeles för lätt! Det är så lite utmaning så jag blir uttråkad och känner att jag måste skynda mig igenom banorna för att komma till slutbossen som förhoppningsvis är svårare än övriga spelet, men nej! Även slutbossen är skitenkel. Men att gå tillbaka och ta alla stora mynt och hitta genvägar är möjligen lite roligare, men inte tillräckligt!
    Nä, tacka vet jag Super Mario 64, där har vi utmaning!

    Min spelönskning är Zelda, det tåls att säga en gång till!

    Puss och kram hela dan!

Lämna ett svar till Anders Brunlöf Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *