Mitt universums giganter!

Ta er en minut och njut, så återkommer jag sen.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=sJMiDKmTw7Y]

He-man är min ohotat största barndomshjälte. Den enda som kommer i närheten är Spiderman, eller möjligen gänget i Dino Riders, men He-man var störst, bäst och vilket kan verka konstigt i dagsläget när man analyserar utseendet, också vackrast.
Min vän Jeppe hade när vi var små inspelat ett avsnitt på VHS som jag säkert kollat på 100 gånger, jag skojar inte. Jag älskar He-man.

 Jag har sedan en tid vetat om att det finns ett spel till Playstation 2 som går under namnet Defender of Grayskull.
Muspekaren har ett flertal gånger svävat över ’Köp’ knappen på Tradera, men jag har hela tiden hindrat mig då spelet fått usla recensioner och det känns som slöseri med barndomsminnen, tid och framför allt pengar.
För jag har så klart förväntningar, just bara för att det är vad det är: Ett spel.. ett spel med He-man.. (!)  Jag är således lite rädd för att trots att jag vet att det inte kommer göra den tecknade serien rättvisa kan jag inte sluta hoppas 🙂
Allt detta är förstås bara undanflykter.  Om jag väl har bestämt mig för något så kan jag inte släppa det. Jag kommer köpa det här spelet, förr eller senare. Av ren och skär fanboyism.

Men håll i hatten för det verkar som att vi går ljusare tider till mötes!

Jag är ganska sen på den här bollen, men jag fick idag veta att företaget Glitchsoft utvecklar ett nytt He-Man spel till IOS! (Nu är det fresten slut på tvivel, man skall ha Iphone, punkt!)

Av bilder att döma ser den grafiska stilen typiskt Iphone-ish ut. Färgrik och barnvänlig i min mening. Vilket jag är helt ok med, att försöka apa efter något uråldrigt 80-tals tecknat hade inte gjort sig med dagens standard.
Vad som får mig att studsa upp och ned i soffan är att spelet är precis vad man förväntar sig att världens starkaste man skall vara, en slagskämpe. Det är nämligen en 2D brawler. Och kollar man igenom bildgalleriet på IGN så ser man att karaktärerna så som t.ex Beastman ovan är trots den nya grafiken och lite anti-proportionerliga väldigt trogna serien. Och när jag säger serien så menar jag förstås tv, och inte tidningsserien.
Kan de sedan lösa kontrollerna på ett bra sätt så kommer jag slänga mina pengar på det här spelet.

Vad som blir av detta projektet återstår att se, men jag kan säga att för egen del har jag inte varit så här peppad på ett spel sedan Final Fantasy XIII, och att jämföra med peppen inför det första Final Fantasy spelet på den nya generationen är inte att säga lite!

Affär? Nope där är det game-stop!

Jag gick förbi Gamestop i Allum Partile för en tid sedan och var på jakt efter Star Fox 64 3DS.
Den otroligt trevliga mannen fiskade fram ett exemplar så snabbt som om han visste precis vart titeln stod i hyllan.
Den trevliga mannen fick mig även att förhandsboka ett spel, vilket jag gjorde mest för att det var svårt att säga nej.

Tyvärr slutade historien i detta fallet med att jag ombokade från Dishonored till Borderlands 2, för att sedan avboka min förbokning på grund av: Internet

Detta är ett ständigt krig inom mig. Jag älskar att gå i spelbutiker. Bläddra bland titlarna, hitta gamla klassiker, undra varför någon i sitt sinnes fulla bruk skulle vilja köpa ett spel med svart fodral där det sitter en avriven vit lapp med namnet på under plasten.. Jag hade såklart kollat upp nätpriserna på mitt objekt innan jag entrade butiken.

Men där slutar det roliga. För jag KAN inte förmå mig att betala dyrt för spel som jag VET att jag får tag i billigare på internet. Och det här är ett problem för mig.
Skall man spara pengar eller vara ’snäll’? Är det jag som är snål? Är det snålt att vara sparsam? Borde jag ’stötta’ spelbutikerna? Och i så fall vart går den ekonomiska gränsen, 100 kr? … Önskar att det fanns en manual för dessa viktiga livsproblem 😉

Det var bättre förr.

Kingdom Ninja Spiderman Online!

Speldjävulen i mig har varit i farten igen. Men denna gång är det material till vår pod PB4UD. Vilket genast gör att det känns mer motiverat att lägga ÄNNU mer pengar på spel denna månaden 😛

Kingdom Hearts har jag velat spela ända sedan gymnasiet. Varför det inte blivit av tidigare än en nu snar framtid är ett mysterium. Disney och SquareEnix är en duo från drömmarnas värld!

Spiderman 2 borde ju falla under kategorin: Filmlicens-spel = Skräp. Men internet säger till mig att detta faktiskt skall vara det bästa Spidde-liret, och tanken på känslan att svinga sig genom staden då det känns RÄTT.. får det att vattnas i munnen.

Vad tusan är Phantasy Star Online? Jag har ingen som helst aning. Ett rollspel till Dreamcast där man kunde spela online, men det var tydligen inget krav vad jag förstått. Det är med i boken, och allt som ger mig en anledning att öka på min Dreamcast-samling är en bra investering.

Teenage Mutant Ninja Turtles! SpelLinnea (känd från t.ex podcasten Spelberget) lade upp en bild på twitter, om jag minns rätt, där detta stycke retro minne figurerade. Jag hade denna lilla maskin när jag var liten nämligen, så upp med google och det visade sig att det fanns på en sida som heter Gaming Ground. Ca 100:- senare och jag fick ännu en gång mina barndomsminnen krossade, men det var det värt 🙂

När jag har en dålig dag..

Jag älskar Battlefield 3. Lika mycket som jag såklart hatar Battlefield 3 när jag får ett skott i pannan för enmiljardfemtionde gången och ser den där hand-animationen… (Seriöst jag har nog dött ungefär så många gånger, så kass jag är). Men sedan känns det ju precis lika bra när jag mejar ned ett par killar på raken eller healar min squad och poängen trillar in. Ni vet hur det är, spel som Battlefield är ögonblicklig hatkärlek.

Till saken, jag vet inte om mina öron ignorerat soldaternas kommentarer tidigare eller om det helt enkelt slumpats fram så turligt att jag sluppit höra skiten innan, eller om jag i vredesmod rage;at över det tidigare och helt enkelt glömt av, men nu e de i vilket fall dags igen oavsett!

Tänk er, vi ligger under brutalt! Fienden cirkulerar vår båt med helikopter och skjuter obarmhärtigt ned varenda en av oss.
Jag snor en båt och tänker att denna gången skall jag minsann komma iland och visa vad jag går för..för att sekunden senare bli sönderskjuten och tvingad att simma mot land för att klara livhanken. Klassiskt Battlefield 3 scenario. Då hör jag min lagkamrat i radion:

”These cocksuckers got me pinned down!”

DICE….!

Rätta mig om jag har fel. Personerna på DICE kanske har gått och frågat soldater världen över vad de helst skriker till varandra i radion. Om så är fallet, rätta mig och jag skall gladeligen äta upp varenda rad jag skrivit! Men fram tills dess är det jag som har ordet.

Jag klarar inte av den dudebro attityden som innebär att DICE låter sina soldater skrika just ovanstående citat till varandra i sitt spel.
Varför kör dom inte hela vägen för att tillfredställa det allsmäktiga Amerikatt och drar till med:

’These afghanistan Bin Ladin lookalike, gay cocksucker, fudgepacker, anti-christ, assholes got me pinned down’

Rage-quit.

Dark Souls gör min själ mörk!

Vad är sk. Spelglädje?

Skall spel vara roliga? Är det dess primära funktion, att underhålla genom glädje? Kanske måste det inte vara roliga som att man skrattar medan man spelar, men jag har ändå någon ryggmärgsinställning om att ’Spel skall vara roligt’. Visst kan det som bekant inte alltid låta som att man har roligt när man tillexempel spelar Mario Kart 64 med vännerna och slagorden haglar ned över soffan, men innerst inne vet ändå alla inblandade att man älskar varandra..

..Men Dark Souls… Jag HATAR Dark Souls.

När jag sätter mig ned för att spela första gången vet jag inte riktigt vad jag skall förvänta mig.
Ok spelet kommer vara svårt, jävligt svårt, och jag kommer dö. Det är en del av spelet, det måste jag acceptera. Men förutom det vet jag ingenting.
Jag skapar min kvinnliga magiker, för det är alltid det primära valen om man får välja, att spela som kvinna och så långt ifrån en klassisk ’Barbarian’ man kan komma. Vet inte varför jag alltid väljer en kvinnlig karaktär, men valet magi känns självklart jämfört med en ’brainless brawler’ till krigare.

Sedan börjar jag sakta men säkert bygga upp ett gediget hat för spelet. Jag dör, dör, dör, dör, dör och dör. Så skärper jag mig, och dör ändå. Tar ett djupt andetag, biter ihop, fokuserar,.. och dör ändå.
När jag dött för trehundrafemtioelfte gången, slitit mitt hår och dragit de längsta svordomsramsorna i mannaminne börjar jag ifrågasätta om det är något fel på mig, eller om det faktiskt ÄR fel på spelet denna gången? Skall jag känna mig så här desperat och liten i min soffa?

Det är då min räddning kommer. Jag drar mig till minnes att Svampriket postade en video om Dark Souls för längesedan. Och tack gode Samson för det!

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=tpWXlBbmy7Q]

Det är verkligen precis så här jag känt. Att spelet är trasigt och det kan ju inte vara så att man skall dö lika frekvent som jag hela tiden gör? Men tydligen är jag inte värdelös, och det är faktiskt det som räddar min spelupplevelse. Så simpelt som vetskapen om att jag inte är ensam om att känna som jag gör, så får spelet en helt ny mening.Där jag kan fortsätta att dö med en gnutta hopp ständigt kvar om än långt nedtryckt i mina själlösa skor, och game over skärmen förvandlas plötsligt från:

Till:

Tillbaka till början igen. Är Dark Souls Spelglädje? Den enda gången jag känner riktig glädje i spelet är när jag efter så många försök faktiskt lyckas ha ihjäl den där jävla bossjäveln! Och medan mina händer fortfarande skakar av nervositet blir jag upprymd och känner mig så förbannat bra att allt jag tidigare känt blir som bortblåst av ruset.

Men däremellan är det mest frustration och svordomar 😛

Recension av The Conduit.

Hej jag heter Peter, skriver för PxK.se och vi recenserar väl för fan inga nya spel?!, va tror ni om oss egentligen? 😛

Jag har precis spelat klart The Conduit, en första persons skjutare till Wii från 2009.

Du spelar som Michael, en agent som skall skjuta på aliens och även ha ihjäl ett gäng människor besatta av aliens, typ.
Man samlar på sig olika puffror, gärna de som fienderna droppar för de är ju alltid coolare än en vanlig pistol, och slaktar sin väg fram till slutet. Mycket svårare än så är det inte.

Man har även en sk. ’ASE’, All Seeing Eye. En rund manick som svävar i din hand och visar din väg när du är vilsen, hackar datorer, låter dig hitta pussel som öppnar ett hemligt rum, se det som annars är osynligt eller hittar hemliga meddelanden på väggarna. Detta var en POI för mig när jag först blev intresserad av spelet. Jag tyckte det verkade ascoolt!
Problemet är att det är inte vidare coolt. Jag tröttnade snabbt på att scanna varenda vägg efter dolda meddelanden som vad jag förstår inte bidrar till något annat än för de som vill samla 100% i spelet. Och vad beträffar hackningen av datorer skulle Michael lika gärna kunna vara begåvad med lite gammal hederlig fingerfärdighet. Potentialen för en på pappret väldigt finurlig manick slarvas bort på nonsens, vilket är ganska synd.

Anledningen att jag INTE nämner mer av handlingen är för att jag inte brydde mig speciellt mycket, och att det slutar med en dryg cliffhanger som tvingar dig att spela det andra spelet (antar jag?!) för att få veta vad som egentligen är i görningen. Detta bör man veta om man bryr sig, att du betalar bara för ett halvt spel i The Conduit.

Men ändå, för den dryga hunkan du kanske får betala för spelet idag är det två kortare kvällars aliennslakt som inte förvånar men inte bör göra dig speciellt besviken heller. Plus att jag spelade på normal, och hade otroliga problem att ta mig igenom ett par partier, medan resterande delen av spelet gick som en dans. Så vill man öka livslängden finns en svårigetsgrad som beskrivs med: You vill die!

+ Nobrainer om du bara äger Wii och gillar FPS.
+ Styrningen fungerar klockrent, plus har massa finjusteringar om man vill.
+ Lagom livslängd på ett lagom spel.

’ASE’ kunde gjort så mycket mer kul.
Lite för uppenbart att du måste köpa The Conduit 2.
Varför inte bara gå bananas med alienvapen?!

Betyg: 5 / 10

Gamersleeve 6.0

Så var den äntligen klar! Nästan tre timmar och faktiskt mer lidande än vad jag hade förväntat mig av en axeltatuering (man har vist ben i axeln och tunn hud vid armhålan!) så är jag jävligt nöjd.
Men Peter, vilket spel är detta då? Ja det är ju mer inspirerat än helt plagierat.

De som känner igen det må jag ändå säga är relativt uppmärksamma, resten kan kolla på videon nedan och lära sig ett och annat om hur snygga intron kunde se ut på Playstation!

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=Yxrpyv8SNS4]