(Red: Sätt på den här låten i bakgrunden när du läser inlägget. Som av en händelse passar den bästa låten från hela Final Fantasy IX, med hela sin kontext och budskap löjligt bra in på temat för mitt inlägg. ^^)
Två händelser har det senaste fått mig att inse en annan väldigt rolig händelse.
Det började med att vi kommit hem från Retroresans finalhelg. Veckan efter skriver vår vän Tobias Andersson på twitter:
’Efter en helg med folk som faktiskt förstår ens referenser är det lite smärtsamt att vara tillbaka i verkligheten. Mer nördhäng tack!’
Tobias har en väldigt bra poäng i det han Twittrar här. Och jag tror att många med mig känner igen sig i det och kan förstå den otroliga lättnaden i att få prata helt öppet om spel, få respons på det man säger och veta att folk uppskattar det man har att komma med. Det är inte så i ’verkliga livet’, åtminstonde inte för mig. Jag får som jag sagt tidigare ständigt förklara för mina medmänniskor att min Alundra-tatuering INTE är Zelda… eller jag menar Link, heter han va?
Andra händelsen är från allas vårt fördärv till tidsfördriv Facebook. I högerspalten får man förslag på ’personer du kanske känner’, och där finner jag att tre av fyra personer som Facebook föreslår är kändisar!
Kändisar tänker ni, är det Brad Pitt?, Lena Olin eller Serj Tankian kanske?
Förståss är det inte så. Namnen som ploppar upp på min Facebook är kanske inte kändisar för gemene man, men för mig som spenderar en stor del av min tid med att hänga på spelsajter, lyssna på podcasts eller skumma igenom spelbloggar är detta kändisar. Personer vars texter jag frekvent läser eller podcasts jag med största nöje lyssnar på.
Det här är en väldigt sk. ’Big Deal’. Att man, vi, JAG sakta men säkert blir en del av den förhållandevis lilla men ack så underbara skara människor som är med ett större perspektiv sett spelintersserade personer i Sverige. Som bloggar, skriver och pratar om spel.
Det ÄR en Big Deal för mig att ha efterfestat hemma hos Tove Bengtsson och Mats Nylund. För det är stora namn i min bok. Det är en av de många saker som ger all tid jag spenderar på detta intresse ett mervärde, bortsett från själva spelandet. Nörden i mig är inte lika ensam längre.
Och för detta är jag väldigt tacksam.
IntresseSmurfen har ju tjatat om Ocarina of Time sedan Nintendo 64 tiden. Och nu påbörjat, en dungeon i taget, skall eftertexterna rulla innan året är slut!
