Som bekant så prenumererar både jag och Peter på Playstation Plus (PS+), en tjänst som alla med en Ps3 och internetuppkoppling.
Tjänsten kostar runt 350kr om året och ger dig tillgång till betor, speciella reor, en automatisk moln-tjänst som gör backups på din sparfiler och mycket annat smått och gott. Men främsta anledningen till varför jag använder mig av tjänsten är naturligvis spelen, man får nämligen ladda ner en stor mängd utvalda spel gratis och spela så länge man använder sig av PS+.
Titlarna är av stor variation både när de gäller kvalitet och utgivning – AAA-titlarna samsas med hyllade indie-spel och allt därimellan – och det släpps ett par nya titlar varje månad.
Detta gör mig något stressad.
Det faktum att mitt digitala spelbibliotek växer för var månad är förvisso mycket trevligt, men jag har ju så mycket att spela ändå!
Iallafall, tänkte delge Er lite av mina tankar och åsikter om ett par spel som inte riktigt håller måttet för att lägga min dyrbara tid på.
Retro/Grade
Iden är lika enkel som genial; du spelar en rymdshooter av klassisk 2D. Twisten är att tiden går baklänges.
Du börjar alltså spelet att döda slutbossen och ser Creditsen rulla, sen får du spela om hela spelet åt fel håll – dina laserskott sugs tillbaka och du måste undvika fiendens skott, som alltså dyker upp bakom dig. Allt detta i takt med härlig chipmusik.
Låter det bra? Det är det. Typ. En stund iallafall.
Sen blir det oerhört rörigt och rätt repetetativt och jag lessnar. Plus för ide och musik, minus för genomförandet.
Vanquish
En rysk maktgalen tyrann har kommit åt någon slags dödstråle som får människor att explodera av värme måste stoppas och det görs med testosteron-stinna militärer och en huvudkaraktär som röker i sin super-super-mega-nano-dräkt.
Att storyn inte var mycket att ha var jag rätt förberedd på, skönheten i spelet skulle ligga i det snabba gameplayet och häftiga rörelseschemat. Och visst är det coolt att glida fram på knäna i raketfart och skjuta robotar.
Men.
Jag känner mig inte tillfreds. För opersonliga fiender, för snabba händelseförlopp och allt var bara en stor gröt, jag hängde inte med alls i vad som hände. Jag inser hur gammal och mossig föregående mening får mig att framstå, men jag ser det snarare som att jag är kräsen. Jag blev inte road av det lilla jag spelade och trots att jag fått förklarat för mig att den riktiga awesome-sås-känslan inträffar i spelets sista fjärdedel, så orkar jag inte vänta.
Har bättre saker att göra.
Ahh, det var skönt att stilla sinnet för dessa titlar, nu försvinner de från PS3ans hårddisk och jag ger mig ut på nya eskapader.
Kanske dags att ta sig an Limbo?
