Baksidan av myntet

Som ni alla förmodligen sett skaffade jag mig en MacBook Pro för ett tag sedan. Ett skaff som jag är otroligt nöjd med! Det är nog väldigt liten chans att jag igen skaffar mig en PC, så otroligt nöjd är jag!

  • Tangentbordet är tokskönt.
  • Prestandan är grym.
  • Operativsystemet är smart.
  • Man lär sig något nytt varje dag.
  • Den är snygg.
  • Jag är snygg när jag använder den!

Som ni märker, jag är otroligt nöjd. Sa jag fresten att jag är nöjd?

Det verkar ju nästan som att Mac inte har några svagheter. Men, allt är inte alltid som det verkar.. *Mystisk deckarmusik*

Låt mig förklara:
För ett tag sedan skaffade jag ju mig nedladdningstjänsten Steam. Eftersom mitt datorspelsintresse varit ungefär lika med noll den sista tiden på grund av min skruttiga PC *host* och viss Playstation fanboyism*host* .. tänkte jag ladda ned lite spel-demo till min dator.

Det första spelet jag vart sugen på och hört mycket gott, och framför allt mycket roligt om, är:

Magicka.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=Mgn0WJFxWNI]

Att döma endast av konvolutet till spelet är det något precis i min stil. Och då har vi inte ens pratat om namnet än.
Magicka! Känn på det. För en person som mig som aldrig funderade på att spela någon annan karaktär än Wizard i Diablo III är det som att någon kläcker ur sig:
-Ne men om vi skulle ta och göra ett spel till Peter, va säger ni?

Jag är kort sagt riktigt intresserad av detta spelet, inte minst för att det är utvecklat av svenska studenter(!) och innehåller väldigt charmig svengelsk dialog, som jag sett på någon video 🙂
Det har ju funnits ute ett tag nu så lite av hypen har dött ut vid det här laget. Men jag är mer sugen än någonsin. Jag letar fram spelet och klickar på ’Ladda ner Demo’

Vi stoppar där en stund, och går över till nästa spel.

Warlock – Master of the Arcane

Jag hörde nyligen talas om detta, enbart genom podcasten Radiogamer och episod 114 där de liknar Warlock vid ”ett spel som slår ihop Civilisation och Heroes of Might and Magic”.

Civilisation… tydligen är det ett datorspel av något slag ;), men däremot allt som liknas vid HoMM är ju alltid värt att kolla upp!
Jag letar fram spelet och klickar på ’Ladda ner Demo’

NU mina vänner kommer baksidan av myntet. Djävulen på andra axeln. Pricken över i som försvann. Mackan som landade med smöret nedåt. Jackan du lade över lerpölen med ändå trillade igenom!


”Finns inte till min plattform”?

Här sitter jag nu och tvingas skaffa mig ett till operativsystem till min kära Mac. Jag som trodde jag hade krånglat färdigt i Windows.

Lärdomen i dagens inlägg är att inget/ingen är perfekt.
Men skam den som ger sig!

Recension av Metroid: Other Corruption?

Diciplinens tid är denna tid. Inte nog med att jag frivilligt valt att avstå från allt som är gott i livet vad gäller det man stoppar i munnen. Jag valde även att spela färdigt Metroid: Other M trots att jag har en ny dator och Diablo 3 precis här jämte mig. DET mina vänner är tamejfan hängivenhet ^^

För de som är lata och inte orkar läsa en text om ett två år gammalt spel är här mitt betyg.

+ Precis lagom svårt/långt (ca 10 tim)
+ Färgglatt och snyggt.
+ Bra, enkel kontroll utan massa onödigt viftande.

Storyn.
Var är Musiken?
 Inget att grotta ned sig i.

Betyg: 6/10

Other M var ett rätt bra spel. Bortsett från storyn som enligt mitt tycke var helt värdeös och ointressant. Det kan visserligen ha att göra med att jag inte spelat något tidigare spel i serien annat än Corruption, och other M utspelar sig med vad jag tolkar som en ganska nära koppling mellan handlingarna, direkt efter Super Metroid. Således ganska svårt och framför allt omotiverande att hänga med. Speciellt när all kritik spelet fått för hur Samus framställs som en tafatt liten flicka jämfört med den coola prisjägerska hon faktiskt egentligen är, verkligen besannas.
’Tummen upp/ned’ kan t.ex vara något av det löjligaste jag varit med om..

Så, regel nr.1: Glöm handling. Spelar du spel av den anledningen är detta inte för dig.

För att prata lite som gameplay tycker jag att spelet är roligt. Det kul att skjuta aliens, och jag känner mig cool när jag snabbt och snyggt voltar runt och undviker fiendens attacker med en enkel knapptryckning. För det är hela spelets signum. Enkel knapptryckning.
Man håller kontrollen vågrätt som en klassisk NES kontroll och pekar mot skärmen för att automatiskt hamna i första-person och skjuta. Övergången funkar klockrent.

Bossarna är stora, med uppenbara lysande ’weakspots’, precis som det skall vara, och svårigheten är rätt lagom. Jag fick kolla upp några enstaka gånger vad jag behövde göra, till skillnad från Corruption där jag gång efter annan utbrast ”Hur fan skulle jag räkna ut det där?”

Samtidigt har det inte samma känsla som Corruption. Jag minns t.ex musiken i staden ovan molen på Elysia. Jag minns att det nästan kändes som på riktigt när man grapplat fast i en fiendes sköld och med ett ryck i nunchucken slet den ur deras händer. Jag minns att det var coolt och intressant med de olika visiren, att scanna av sin omgivning efter ledtrådar och information. Sådant existerar inte här.
Other M lämnar mig i efterhand intryckslös, som om allt bara gick på räls.

Det låter ju nu som att jag favoriserar Corruption framför detta, men om jag hade betygsatt det hade siffrorna nog varit desamma. För det kanske lämnade mig med mer intryck, men hälften av dem var som sagt frustration över att inte ha en aning om vart jag skall åka och hur jag skulle veta att den saken jag plockat upp på ett ställe skall användas på ett helt annat.

Metroid: Other M är eftermiddags-action. Plocka upp en timma och skjut lite aliens.
Metroid Prime: Corruption är helkvällsunderhållning. Stämningsfullt och klurigt.

Kära Esther, vem är du?

Vi har haft förväntningar, spelat och både skrivit och pratat om Journey i bloggen tidigare, så det tänker jag inte fortsätta med. Men för att ändå nämnas igen så är Journey inte ensamt om att framställas som något annorlunda.

En annan kreation som spelmedia Sverige ofta har nämnt i samma mening är Dear Esther.
Googlar man ovanstående är detta ett exempel av vad man får se. Smått dyster, stämningsfull natur. Och det är i princip det enda man får se.. Således har jag inte en blekfet jävla aning om vad Dear Ester är för något. Man kan ju försöka bli klokare av att kolla på trailern, men tror man det kommer man slösa bort två minuter av sitt liv 🙂

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=D7VJ4lP-05A]

Jag är otroligt nyfiken på vad som kan vara så fantastiskt med tomheten som bilderna och videon så sparsmakat berättar. Självklart skulle jag kunna ta reda på det, men jag tror att detta precis som Journey är en resa man inte vill bli berättad någonting alls om.
Nu i egenskap av min nya Mac tankade jag nedladdningstjänsten Steam, mest bara för att ha det. Och det första som möter mig på startskärmen är: Dear Esther 50%

För 30 kr är mitt expertråd till allmänheten: Köp! Jag har en stark känsla av att det kan vara värt det ^^

Gamersleeve V5.0

20120509-100133.jpg

Femte tatueringen är nu klar.
För dem som inte kan sin spelhistoria är det Gray Fox, ninjan från Metal Gear Solid. Lila är inte originalfärg men jag tyckte denna va mycket snyggare!

PS. Ett tips. Jag fick rådet att ha rena tröjor på mig på grund av infektionsrisken. Armvecket skall tydligen vara en speciell riskzoon.
Dock hade jag inga fler rena långärmade tröjor med mig att jobba i, så jag klippte av tårna på en socka och drog över armen. Funkade super! Bara att vika upp och rengöra och smörja med salva. Lätt som en plätt.

PS2. De gör fan svinont i armvecket! Tatuera inte där!

Spelvärldens största björntjänst?

Om jag nämner Cosmo Canyon, Lifestream eller Sephiroth vet jag att många med mig tänker att här snackar vi världens bästa spel!

Ursprung

Med ett mordernt språk måste man här nämna ’Killer App’. Ett uttryck som beskriver hur en mjukvara (förslagsvis en app till iPhone) är såpass bra att det tillexempel bevisar kvalitén på hårdvaran, eller säljer fler exemplar av hårdvaran enbart genom att appen görs tillgänglig exklusivt för det formatet.
Detta är vad Final Fantasy VII (7) gjorde för Playstation. Många köpte denna spelmaskin enbart för att få uppleva FF7’s fenomenala story och otroligt engagerande gameplay.
För egen del kom jag för första gången i kontakt med spelet hemma hos min gode vän Kotten från högstadiet. Han hade då kommit till Cosmo Canyon, vars roströda bergsby är vida känt för sin fantastiska musik, och jag minns att när jag dessutom såg summonen Ifrit för första gången var jag helt såld.
Mina föräldrar hade vid samma tidpunkt motiverat mig med en liten morot om jag pluggade upp mina betyg och presterade bättre i skolan än föregående år. Således när sommarlovet kom fick jag min morot. Och vilken morot det var!

Historik

Jag älskar spelet högt och lågt och håller det som ett av det bästa spelen jag någonsin spelat, så på E3 2005 när Sony visade upp en demo på hur FF7 skulle kunna se ut med Playtation 3 grafik förenades jag och stora delar av spelvärlden i ett gemensamt jubel: YEESSSSSS en remake!

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=thsnDqQu0mQ]

…Men sedan dess har ingen jublat igen…
Trots åtskilliga påtryckningar från oss fans på forum, fanmail och pressconferenser vägrar Square Enix ge oss denna efterlängtade remake.
Personer på företaget har tydligen sagt att det skulle vara för dyrt och ta för lång tid att utveckla en remake av den magnitud som FF7 skulle kräva med sin stora spelvärld. Med konstaterande som dessa i åtanke borde de ha funderat två gånger innan man släppte en demo som ovan. Vem som helst kunde ju förutspå och framför allt förstå fansens reaktioner och förhoppningar.

Aktualitet

Så vad håller jag egentligen på och pladdrar om undrar ni förståss?
Jo det är nämligen så att det är år 2012 nu och situationen har förändrats. Visserligen inte nytt för i år, men i synnerhet uppmärksammat under året som gått och det som skall ge oss Final Fantasy fans allt vatten vi någonsin kommer behöva på vår kvarn är:

Kickstarter! känner ni igen sedan tidigare, där det bästa exemplet är Double Fine Adventure med sitt mål på 300.000 dollar. Med hjälp av 87.000 fans fick de skrapat ihop otroliga 3.3 miljoner!
Peka-och-klicka äventyr är visserligen en stor genre på en stor plattform som PC, men Final Fantasy VII har sålt i 10 miljoner exemplar världen över.
Låt oss leka med tanken en stund. 5% av 10 miljoner är 500.000. Minst 5% av fansen borde vara lika pepp som jag över en remake. Om dessa 5% skänkte 30 dollar var, skulle Square Enix få ihop 15 miljoner dollar.

30 dollar motsvarar idag ungefär 200 SEK. Detta är absolut ingen orimlig siffra, snarare kraftigt i underkant om man jämför antal personer kontra summan som Double Fine fick ihop. Jag har läst att en genomsnittlig siffra för ett storbudgetspel sk. ’AAA’ spel kostar runt 30 miljoner. Allt som behövs i detta fallet är ett rejält facelift. Det borde enligt min logik halvera kostnaden för utveckling.
Trots bristen på Playstation 1 titlarna i serier som får HD uppdateringar såsom Silent Hill och Metal Gear Solid bevisar företaget JAW med Abe’s Oddysee HD att man kan ta sig an äldre spel än enbart de från förra generationen och ge dem nytt liv.
Så Square Enix, vad skall ni skylla på nu?

Visionen

Square Enix har med spelen Crisis Core, Dirge of Cerberus, filmen Advent Children och mobilspelet Before Crisis (som aldrig såg dagens ljus utanför Japan) försökt mätta fansens hunger efter mer Final Fantasy VII.
Men det räcker inte. Dels för att hur ultracool jag än tycker att filmen är, håller de inte i närheten samma kvalité som dess inspirationskälla. Det går helt enkelt inte att toppa en sådan upplevelse.

Jag måste stanna upp och fråga mig om det kanske är så att jag biter mig själv i arslet här?
Har Square sedan sammanslagningen med Enix tappat sin magiska känsla, med tanke på de urusla resultaten med exempelvis Dirge of Cerberus eller onlinespelet Final Fantasy XIV? Är det verkligen så att jag vill blrmssfmrt (!) JA FÖR FAN!

Det är inte så att jag tycker att företaget förtjänar min eller någon annans hjälp med pengar till utveckling, men något måste ju göras för att dra ut deras enorma tumme ur röven.
Nu är tiden kommen för Square att visa världen och dagens unga vad de en gång var kapabla till. Kanske kan det ge dem själva lite av magin, inspirationen och en ryggrad tillbaka?
Inget gnäll om tid eller pengar.
Inga fler spin-off spel.
Inget röstskådespeleri.
Ge oss Final Fantasy VII HD
NU!

Spelleveranstajm!

Fynden från Speltrappan är levererade. Synd att mitt Playstation blev sjukt och fick YLOD igen..
Denna gång höll det dryga 2-3 veckor.. Jag tar det som ett tecken på att den är dömd, så det får nog bli att hosta upp ett par laxar för en ny.

Peter.. Visst hade jag en kompis som hette så?..

Med mina ännu extremt amatörmässiga och experimentella kunskaper om inspelning och filmredigering har jag knåpat ihop ett kort spelintryck från kommande Diablo III.
Spelet släpps som sagt till dator 15 maj och rykten skvallrar lite löst om att vi kommer få en version till PS3/360. När? Ingen vet..

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=74GQPXmtu78]
Diablo III är spelet som kommer få dig att glömma att du en gång umgicks med mig 😉

Diablo III är även ett spel som får mig att bli lite arg på mig själv, och jag skall förklara varför:

Jag kan spela Ocarina of Time eller Metroid other M hur mycket som helst, för att det är spel som jag anser mig själv borde ha spelat. Och jag har kul när jag gör det.
Men de kan inte ens i närheten mäta sig med den spelglädjen jag känner när jag står inför en ny grotta/crypta/catedral eller boss i Diablo III. Jag spelar inte för att jag har haft spelet i min ägo länge och någon annan har sagt att det är ett spel man borde spela, eller för att jag själv intalat mig själv något om det, utan för att det är helt enkelt så förbannat jäkla roligt! Varför spelar jag inte bara sådana spel?!

Blizzard och Diablo III har mig efter endast ett par ynka speltimmar lindade runt sitt finger..

…och jag älskar dem för det!

Speltrappan

Hakade på Bobs tips och spontanshoppade lite spel på CDON jag å.

  

Enslaved – Odyssey to the west PS3. 55:-
Jag har spelat demot för längesedan och det verkar vara ett ’normalt’ äventyrs lir. Helt ok gameplay, men har hört att storyn skall vara bra, så de kan vara värt att spela.
(Speltrivia: Huvudkaraktären Monkey är gestaltad och röstsatt av mannen bakom Gollum, Andy Serkis, med hjälp av Motion Capture teknik.)

The Conduit Wii. 69:-
Sägs också vara rätt bra, och som jag helt enkelt varit sugen på riktigt länge. Jag gillade Metroid Prime Corruption, så FPS på Wii är inget problem för mig. Har funnits för ringa hundralappen att få tag på förut men nu kändes tillfället helt rätt.

Ico & Shados of the Colossus HD PS3. 209:-
Om jag petar ned Batman ännu ett pinnhål från min ’to-do’ lista så kommer detta som nästa spel när jag klarat Metroid other M.
Förklaring till köp behövs ju knappast, speciellt inte med tanke på att Spelbutiken.se med sin lägsta prisgaranti tar endast fyra kronor mindre än jag nu får betala för hela tre spel! ^^

På tal om listan så harvar jag även på i Zelda Ocarina of Time.
Skaffade mig det näst största pil-quivert, näst största penningpungen samt klarade Fire Temple i veckan. Sakta men säkert går det framåt.