”What a fine day to make new friends”

(Red: Sätt på den här låten i bakgrunden när du läser inlägget. Som av en händelse passar den bästa låten från hela Final Fantasy IX, med hela sin kontext och budskap löjligt bra in på temat för mitt inlägg. ^^)

Två händelser har det senaste fått mig att inse en annan väldigt rolig händelse.
Det började med att vi kommit hem från Retroresans finalhelg. Veckan efter skriver vår vän Tobias Andersson på twitter:

’Efter en helg med folk som faktiskt förstår ens referenser är det lite smärtsamt att vara tillbaka i verkligheten. Mer nördhäng tack!’

Tobias har en väldigt bra poäng i det han Twittrar här. Och jag tror att många med mig känner igen sig i det och kan förstå den otroliga lättnaden i att få prata helt öppet om spel, få respons på det man säger och veta att folk uppskattar det man har att komma med. Det är inte så i ’verkliga livet’, åtminstonde inte för mig. Jag får som jag sagt tidigare ständigt förklara för mina medmänniskor att min Alundra-tatuering INTE är Zelda… eller jag menar Link, heter han va?

Andra händelsen är från allas vårt fördärv till tidsfördriv Facebook. I högerspalten får man förslag på ’personer du kanske känner’, och där finner jag att tre av fyra personer som Facebook föreslår är kändisar!

Kändisar tänker ni, är det Brad Pitt?, Lena Olin eller Serj Tankian kanske?

Förståss är det inte så. Namnen som ploppar upp på min Facebook är kanske inte kändisar för gemene man, men för mig som spenderar en stor del av min tid med att hänga på spelsajter, lyssna på podcasts eller skumma igenom spelbloggar är detta kändisar. Personer vars texter jag frekvent läser eller podcasts jag med största nöje lyssnar på.

Det här är en väldigt sk. ’Big Deal’. Att man, vi, JAG sakta men säkert blir en del av den förhållandevis lilla men ack så underbara skara människor som är med ett större perspektiv sett spelintersserade personer i Sverige. Som bloggar, skriver och pratar om spel.
Det ÄR en Big Deal för mig att ha efterfestat hemma hos Tove Bengtsson och Mats Nylund. För det är stora namn i min bok. Det är en av de många saker som ger all tid jag spenderar på detta intresse ett mervärde, bortsett från själva spelandet. Nörden i mig är inte lika ensam längre.

Och för detta är jag väldigt tacksam.

Pod-orgie!

Podcasts är en väldigt stor del av min vardag. Något som jag åtnjuter i princip varje arbetsdag, varje promenad och ibland även på ett gympass.
Nu i grevens tid när några (sedan jag började pula på detta inlägget) lagt ned, andra tar sommaruppehåll eller sedan länge kanske inte ens är aktiva, kände jag att det är inte en minut för sent att lista och förklara min kärlek till dessa mediakreationer.
Detta är ytterst personliga åsikter och osminkat efter vad jag själv tycker, mer än att göra reklam för programmens uppenbara POI;s.

(Listan är utan favoriserad ordning.)

Retroresan

Pizzabetyg! … Var det något mer ni behövde veta?
Här snackar vi fanservice. Lyssnarna har fått önska spel som herrarna tar sig an, och de är det enda programmet på min lista som inte sällan ägnar en hel timma av sin programtid åt lyssnarnas kommentarer, tankar och åsikter. Är det något man uppskattar som lyssnare är det att få sin egen röst hörd, och det har Retroresenärerna Anders och Samson verkligen förstått och tagit fasta på.
Otroligt underhållande för såväl oss som växte upp med retrospel, likväl för de yngre som får en nyttig historielektion.
Radarpar och retro-nostalgi tas här till en ny nivå och levererar (helst) över fyra timmar örongodis varje vecka som får tv-reklamens fredagsmys att kännas som taggtråd.
(Red: Läggs inom kort ned, men återlyssningsvärdet är enormt och avsnitten kräver inte aktualitet)

Loading Live

Johan Hallstan och Thomas Wiborgh talkshow.
Denna pod skulle kunna byta namn till tips-cast. För här får man bra tips på hamburgare, jeans, resmål, spel, filmer, tv-.serier och allt möjligt annat. Loading Live är som den populära tjejen i skolan, med skillnaden att du lär faktiskt känna henne och märker att hon även är smart, inte bara snygg.
En vän till mig skrev en gång: ”Johan Hallstan for president, men Mr. ’ÖH-ÖH-ÖH Hamburgare’, klarar jag inte av” , och jag var beredd att hålla med.
Nu är alla ’ÖH’ borta, Johan Hallstan är tyvärr inte president, men är Loading är Live and kickin’!
(Red: Tyvärr åxå nedlagd, men det är ingen ren nyhetspodcast så även här finns ett värde i backloggen)

Radio Speltorsk

Det tog ett tag att vänja mig. Till en början störde jag mig på Sebastians uttal och Anderas verkade till höres bara en flummig sidekick.
Men med tiden förstod jag mig på dessa torskar, och kom att verkligen börja uppskatta deras personligheter. Sebastian gick från besserwisser till passionerad och spydig, på ett bra sätt. Andreas fick mer plats, och hans ovårdade språk, nonchalanta men roliga utläggningar om spel och tillika papparoll såväl privat som i själva programmet är källa till många leenden.

Radiogamer

Störst är inte alltid bäst.
Radiogamer är en lekstuga. Eller som de själva beskriver, en radioshow. De saknar den kunskap och fingertoppskänsla kring spel som många av de andra programmen på listan besitter, men det skall inte vara deras styrka.
Styrkan ligger i tränade radiopersonligheter, själva ’showandet’, klyftiga egenkomponerade introlåtar och framför allt väldigt intressanta gäster.
Jag var med från dag ett, och tycker fortfarande om programmet, inget snack om den saken! (Har även träffat personerna bakom IRL och de är ett härligt gäng) Dock ser jag tendenser till att de stiger sig själv åt sina huvuden. Det blir mer och mer hysteriskt, hatiskt och klämkäckt. Jag behöver inte vara konservativ för att tycka att det var bättre förr, utan att det behöver vara dåligt just nu.
Ironiskt nog tycker jag att Radiogamer riktar sig mest till precis vad de själva hatar på. Omogna (tänk brittiska) tonåringar.
(Red: Nedlagd. Återlyssningsvärdet är limiterat, då det kretsar mest kring nyheter och vad som spelas för stunden. Fokusera på avsnitten med gäster, _riktigt_ intressanta!)

Spelberget

Alla vi som kallar oss gamers har ett spelberg. Starfighter, Linnea och Ella tog denna ständiga ångest och gjorde något magiskt av den. Jag tyckte själv att jag skrev det så bra i min recension på Itunes att den får föra min talan även här: ”När alla brister ut i oklippta gapskratt är det svårt att inte ryckas med”.
Detta skrev jag i Oktober-11 och sedan dess har det bara blivit bättre. Ella och Linnea är två otroligt coola och älskvärda spelnördbrudar och Starfighter är en av de roligaste människorna i podcastsverige.

Spelklassiker Musik feat. Gaminggrannar

Nostalgi blandas med upplysningar av bra och ibland otroligt bra spelmusik man kanske aldrig hört. Själv har jag upptäckt tonvis med musik från spel jag aldrig visste existerade om eller brytt mig om.
Tobias och Andreas är ännu ett klockrent radarpar och deras konversationer och mun-hugg är ibland halva nöjet, med musiken som en bonus.
Gillar du spelmusik (och vem gör inte det?) är det inget att vänta på. Premma nu!

p3 Spel

Här är en podcast för allmänheten. Allt som tas upp i programmet hålls på en väldigt pedagogisk, basic nivå vilket gör den lite väl enkel för en mer skolad gamer.
Personligen är min behållning av programmet inslagen ’Signerat Samson’, ’Sen till Partyt’ och Victor Lejonhufvud, som sedan Spelradions död sällan hörs i podsammanhang.
Då har istället Angelica och Samsons sidoprojekt Add-on lite mer matnyttigt att leverera.

Korvcast

En smart pod. Anders ’Mckorv’ Johnsson pratar om lite vad som ligger för honom. Spel, personlig historia, djur, you name it. Vad jag finner mest intressant här är personen i fråga, Anders. Han gästspelade ett flertal tillfällen i Spelradion och figurerade ofta som ’The comic relief’ killen.
Här är det inte alltid lika roligt, och det är skönt med en allvarlig korv, men det kan samtidigt ibland bli lite mycket. Fokus skiftar från intressant till mest prat och jag hade inte lyssnat frekvent om den kommit ut på veckobasis. Lagom är bäst och nu är det bra.

Cocktailpartyeffekten

Sveriges absolut smartaste podcast! Kristian (fd. Spelradion) & Co. ger oss inte regelbundet avsnitt men så när väl iTunes laddat klart levererar de med kraft av sällan skådat slag. Det behöver inte alltid kretsa kring just spel, men diskussionerna är alltid genomtänkta, skarpa och intressanta då medlemmarna i programmet läser såväl ljud som grafik och spelutveckling.

 

Skillpod

Skillpoints podcaster. Den mest mångfacetterade kategorin, med allt från Indie-genomspelningar, nyheter, Starfighters fenomenala och otroligt intressanta ’lär känna mig’ Starpod, (märks min mancrush på karln? ^^ )och mycket mer. Här finns något för de flesta och med Andreas Ljungströms finger med i smeten på mycket av det som hörs är jag ständigt nöjd!

 

Skitsnack

Restoresan (och numera hela Svampriket) tar sig frihet att prata om precis vad som helst. Mycket film, väldigt mycket film, ibland för mycket för min smak, men serier, spel, fan och hans moster och allt däremellan kan beröras.
Jag är frälst i Retroresan, Svampriket vann pris för sveriges bästa spelsajt, vilket enligt mig var helt rätt, så att jag diggar Skitsnack är närmast en självklarhet. Känner du som jag?, ja då så!


Spelradion

För mig var detta ljuset i tunneln under en svår period i mitt liv, när jag sökte efter något att okupera tankarna med dök de upp som en räddare i nöden. Jag kom in något sent i spelradions livscykel, som tyvärr nu är sedan länge till ända, men de var de som startade mitt intresse för spelpodcasts.
Det blev riktigt sentimentalt för mig när jag lyssnade på sista avsnittet, det säger det mesta om min tillgivenhet till Johan Hallstan och Kristian Johanssons arbete. Jag är evigt tacksam för det ni gett och styrt mig in på.
Nyheter och aktuella händelser styr merparten av programmen så att plocka upp denna pod som ny lyssnare kanske inte ger 100% tillfredställelse, men vill du uppleva podcastproduktion i sitt esse bör du ta dig ett lyssn!

(Bubblare) Gaming till kaffet

Denna pod har bara gått ett par avsnitt i mina lurar, och det var nu ett tag sedan. Men jag gillar den. Om inget ändrats den sista tiden är det två killar från Göteborg som snackar spel över en fika. Det är inte svårare än så.
Det roliga är att de har en närmast homoerotisk kemi mellan varandra som säkert inte är medveten, men passar riktigt bra.^^

 

 

Detta är vad jag grottat ned mig i de senaste åren. Jag är medveten om att det saknas namn, även många utländska spelpodcasts som sägs vara bra, men man har bara så mycket tid på en vecka 🙂
Dock, nu när vissa inte kommer ljuda i mina lurar längre, om ni har tips på några riktiga guldkorn som jag missat får ni mer än gärna slänga in en kommentar!

Snabbrecension: Diablo III

Snart en månad efter release och jag sammanfattar mina intryck av:

Jag tillhör inte de som direkt väntat på en uppföljare. Min framtid med datorspel såg jag som i princip död, efter att Playstation 3 stulit mitt hjärta. Men sedan köpte jag min Mac, Diablo III släpptes och spelbegäret är ett faktum.

Min video med intryck från betan stämmer relativt bra. Men för att komplettera lite vill jag rada upp ett par saker:

  • Nej, färdigheterna i ditt ’skilltree’ är inte som tvåans system, men det känns fräscht och fullt av valmöjligheter.
  • Spelet återanvänder många miljöer från tvåan, så där finns inte mycket nytt att hämta.
  • Det kräver inte att man spelar på höga grafikinställningar. Med facit i hand, hade min PC inte kraschat hade jag lika gärna kunnat lira på den.
  • Svårighetsgraden ökar avsevärt från Normal till Nightmare, osv.
  • Systemet för att snabbt hoppa in och spela med dina vänner är smidigt och ökar underhållningsvärdet en hel del.

På tal om färdigheterna så vill jag belysa en inställning som många tycks ha missat, och som utan dess aktivering är ett stort minus för hela spelet.
Genom att bocka i ’Elective mode’ kan man lägga en färdighet från varje kategori på vilken knapp man vill. Du måste således inte ha t.ex melee attack på vänster musknapp, utan kan välja precis vad du vill. Man kan dock endast använda en färdighet per kategori.

Detta mått av konfiguration tillhör inte spelets grundinställning, och det är min farhåga att många aldrig kommer upptäcka det om de inte går in och pillar i optionsmenyn, vilket då vore att missa en stor del av Diablo III’s djup och spelglädje.

+ ’Diablo’ känslan finns definitivt kvar.
+ Trots sin enkla design är spelet i dagens mått mätt ändå riktigt snyggt.
+ Loot, loot, LOOT!

Elective mode borde inte vara en valmöjlighet, utan en självklarhet.
Uppkoppling borde inte vara en självklarhet, utan en valmöjlighet.
Personligen är jag emot systemet med auktion för riktiga pengar.

Blizzard har med sitt uppkopplingstvång lite förstört sitt spel, som jag själv fick erfara i veckan, då jag spenderade tid på ett vandrarhem utan wifi eller mottagning på telefonen och kunde således inte spela.
Blizzard har å andra sidan get oss Diablo 2(012), och när jag väl kommer hem och kopplar upp mig förlåter jag dom allt ont, och fortsätter min jakt efter Diablos huvud och mer loot… mer loot.. mer loot.. mer loot.. mer loot.. mer loot…