XCOM skall axla rollen som 2012 års version av klassikern UFO: Enemy Unknown. En inte helt lätt uppgift som jag förstått, dock endast av rykten då jag inte själv spelat originalet utan bara sett på när min vän spelade det i vår ungdoms dagar.
Fansen verkar dock inte besvikna och inte jag heller. Jag hade otroligt roligt under min resa med XCOM.
Spelet börjar med att utomjordingar invaderar jorden och det är din uppgift som någon sorts befälhavare att sätta stop för dem.
Du kontrollerar en underjordisk bas där du måste bygga högteknologiska konstruktioner, se till att det finns el att försörja anläggningen och låta dina vetenskapsmän forska fram ny teknik så att din verkstad kan förverkliga den.
Allt för att kunna utrusta dina trupper och jämna ut oddsen mot utomjordingarna men samtidigt för att tillfredsställa ’The Council’, som styr över världens länder och XCOM. Undsätter du inte ett land i nöd kan de dra sig ur och konsekvenserna är det du själv som får betala för.
Detta är bara en del av spelet, och för mig låg den stora glädjen i rollspelsinslagen och striderna.
Du spelar turbaserade rundor med Isometrisk vy och varje medlem i din grupp kan röra sig och/eller använda sitt vapen eller föremål. Antingen kan du gå en kort sträcka och har en handling till, eller spurta fram till skydd men då är du utelämnad om fienden avancerar tillräckligt nära.
Dina soldater kan anta rollen som Assult, Heavy, Support och Sniper. Alla med individuella färdighetsträd som du låser upp med hjälp av erfarenhet från striderna. Vapen så som Sniper Rifle eller Rocket Launcher är således låsta till respektive klass vilket gör en varierad grupp näst intill ett måste för att lyckas.
Föremål kan användas av de flesta klasser, men endast Support-klassen t.ex kan utvecklas till att ha större fördel med Medkits.
Detta är inte ens allt. Man måste skicka upp satelliter för att kunna kommunicera med länderna i världen och svara på deras nödrop, bygga luftförsvar för att kunna skjuta ned flygande tefat, bestämma om du skall forska fram en ny rustning till dina trupper eller vapen till dina flygplan. Och allt får konsekvenser. Det är en ständig känsla av att trippa på tå och på ’Normal’ svårighetsgrad som jag spelade känns alla dina val relevanta utan att spelet blir varken för enkelt eller omöjligt.
Lägg också till fler svårighetsgrader och ett väldigt anpassningsvänligt New Game + när du klarat första rundan.
+ Allting är avvägt med fingertoppkänsla.
+ Så många spelinslag i samma förpackning.
+ Du bryr dig verkligen om dina soldater!
– Fult för att vara 2012.
– Buggar och kraschar.
– Saknar vettig DLC.
Om jag skall beskriva XCOM: Enemy Unknown skulle jag säga att det är:
Striderna från Fallout serien, sci-fi känslan från Mass Effect serien och basbyggande från Heroes of Might & Magic serien. Det blir inte mycket bättre än såhär.
Hade spelet inte varit fult för att vara endast ett år gammalt och såpass buggigt som det ändå var hade jag gett det full pott. Jag hade svinkul hela tiden!
Betyg: 9/10
