Ännu en gång ingen större förändring. Det är denna perioden det börjar gå segt att bli av med det resterande som är det svåraste. Dessutom prioriterade jag lite annat i veckan än träning, massage t.ex.
Veckans träning vart således:
2 x Promenader
1 x Kettlebells
1 x CxWorx
Jag ’fuskade’ i helgen och åt godis. Både hos mina föräldrar och det jag hade över sedan förra helgen hemma. Varför vet jag inte. Jag var sugen. Och jag hade tänkt försöka glömma det, men man lurar bara sig själv så lika bra att erkänna.
Med anledning av det tänker jag idag ta upp ett par av de negativa sidorna med det jag pysslar med. Man kan kanske tycka att det är extremt, vilket det är till viss del men även att det är beundransvärt med motivationen, uppoffringen och att nå de resultat jag strävar efter.
Dock är det ju av en uppenbar negativ anledning: Att se ned på min egen spegelbild.
Ja skulle mer än gärna vara nöjd när jag går förbi en spegel, men det är jag inte. Det är en pågående psykisk påfrestning samt till viss del ångest att önska vara något jag inte är.
Jag tänker lista ett par specifika saker, som nog är det mest ärliga jag yttrat på länge.
1. Tillbakahållsamheten.
Att inte kunna unna mig saker. Jag är ett enormt godismonster, kakor, tårta you name it. Ständigt brottas med dilemmat att inte få äta godis när jag är sugen.
Jag läste en artikel i en tidning en gång om kroppar där det var en vältränad snubbe som inte hade ätit pizza på 8 år. Idioti tänker jag och äter pizza ibland, men jag får ångest efter varje gång.
Tänk er lyckan att kunna äta någon onyttig mat utan att få dåligt samvete, den känslan har jag inte haft på många, många år mina vänner.
2. Sova tillsammans.
All min vakna tid spenderas med att hålla in magen. Det är inte ens jobbigt, det går på automatik efter så lång tid, för att den skall se så platt ut som möjligt.
Men när jag sover slappnar jag av och min fejkade kroppshållning avslöjas. Tänk om den jag råkar dela sovplats med vaknar först?…
3. Tiden.
Träning tar tid, och även om den effektiva tiden på ett pass är 30 eller 60 minuter och jag tycker det är kul så går det oftast allra minst 2 timmar totalt till aktivitet, transport, dusch m.m.
Det blir inte mycket kvar till min spelhobby och sociala aktiviteter på en eftermiddag om man vill träna varje dag.
4. Det limiterade samlivet.
Att inte acceptera allas kroppstyper blir ett handikapp när man söker ett samliv med en person. Jag ser det som ett enormt handikapp och skäms för att erkänna det men så är det. Min enda förklaring är att jag själv är så fixerad att det smittar av sig på min smak. Förvisso inget ’fel’ i att attraheras av en viss typ av person, precis som många attraheras av motsatsen, men jag önskar att jag vore annorlunda. För min egen skull.
Så hur kommer det sig att jag tänker som jag gör? Varför har jag så stora problem med mig själv? Är jag sjuk? Finns det en diagnos för mig?
Är det för att jag blev lite knubbig i högstadiet och blev retad av mina skolkamrater? Kallad för ”däcktrave Peter” i duschen, som syftade till bilringarna på min mage, även om de bara sades ”på skoj”.. Kanske? Det är åtminstone det enda jag kan skylla på.
Men efter tiden i högstadiet lovade jag mig att aldrig behöva skämmas för min kropp något mer. Visserligen är det inte samma nu när man är vuxen. Men någonting från den tiden sitter kvar i mig.
Det är verkligen hemskt att bli mobbad, om än så ’lite’ och ’på skoj’.
På spelfronten?
Jag har fortfarande inte bestämt mig för vad jag skall börja spela som mitt nästa storspel. I väntan på att jag skall bestämma mig har jag dock enklare planer för en liten video som skall behandla ett av mina favoritämnen. Nämligen Dreamcast.
Tills dess, game on friends!
